arkiv

miljöanpassat byggande & boende

I ett tidigare inlägg skrev jag om betydelsen av ljuskällans form och behandling – t ex om den ska vara klar med synliga filament eller ha opalglas som fördelar ljuset jämnt. Jag skrev även om risken för bländning om man väljer en ljuskälla som ger för hög ljusstyrka.

Lampskärmen är nästa viktiga komponent för ett behagligt ljus som inte bländar och istället sprider ljuset jämnt i rummet där vi vill ha det. Nedan kommer flera exempel på hur lampskärmens material påverkar ljusspridningen. De flesta bilderna är tagna i olika showrooms och butiker som deltog i 3 days of design i Köpenhamn (15–18 juni).

Pendelarmaturerna hänger i ett hotell i närheten av Hovedbanegården i Köpenhamn. Klungan till vänster har tygskärmar av ett väldigt tunt tyg som inte sprider ljuset särskilt effektivt medan de konventionella rispapperslamporna i den högra bilden gör sitt jobb ganska bra

Miljöerna ovan finns i butiken House of Finn Juhl i Köpenhamn. Till vänster står en golvlampa som sprider ett mjukt ljus från en skärm av opalglas. Till höger hänger en pendelarmatur med flera kupor av rökfärgat glas med exponerade ljuskällor som kastar distinkta skuggor på soffbordet

Bilden till vänster visar två kontrasterande lampskärmar – den i förgrunden ger ett fullständigt jämnt ljus och den i bakgrunden kan inte dölja ljuskällan bakom de färgade garntrådarna

En personlig favorit – den sfäriska rislampan i ny tappning med en tjockare plastväv vackert spänd över metalltrådarna

En bordslampa med både skärm och fot av opalglas som lyser upp hela fönsternischen. Den är dock något för stor i diameter för att passa på fönsterbrädan i en nybyggd lägenhet

Föreställ dig att du är 70 år eller äldre. Du sover dåligt i perioder, är inte riktigt så fysiskt aktiv som du skulle vilja, känner att energin tryter och tröttheten slår till under den mörka årstiden, och att du inte trivs med din hembelysning?

Idag presenterar jag mitt forskningsprojekt i form av en poster på en nordisk konferens i Odense om gerontologi (läran om åldrandet). Projektet skulle kunna vara en tänkbar lösning på alla dessa problem.

Det handlar om en beteendeintervention som kommer ges i form av en Internetkurs som vänder sig till äldre. Den pågår under nio veckor på distans med två fysiska sammankomster och innehåller en provlåda med bland annat ljuskällor för att uppmuntra till eget experimenterande i hemmet. Kursen testas i höst i samarbete med Lunds kommun för att se om den går att genomföra i större skala och om deltagarna upplever förbättrat mående tack vare förbättrad sömn, mer fysisk aktivitet och exponering för dagsljus utomhus. Ett annat mål med kursen, som är lika viktigt, är en förbättrad ljus- och mörkermiljö i hemmet. Förhoppningsvis är detta något som kommuner i framtiden kan erbjuda äldre som komplement till annan service för seniorer som bor i vanliga bostäder.

Här är länken till en 6-minuterspresentation på engelska.

Ljuskällan, eller lampan som vi säger i dagligt tal, är helt avgörande i ett visuellt funktionellt, trivsamt och hälsosamt ljus. Dagens breda utbud av LED-lampor är något helt annat än när de introducerades för konsumenter för drygt tio år sedan. Idag går det oftast att hitta en ljuskälla som passar den ärvda ljuskronan, sänglampan som är inköpt på secondhand eller den väggfasta badrumslampan från 60-talet. Men det kan kräva en hel del arbete för att ta reda på en lämplig modell och var man kan hitta den. Inte ens den mest välsorterade belysningsbutik har allt men det finns åtminstone kunnig personal som kan ge goda råd. Om butiken inte kan beställa hem produkten är vi som konsumenter hänvisade till Internet-handlare och måste nogsamt läsa igenom de tekniska specifikationerna. Här kommer några exempel på problem förenade med valet av ljuskälla som rör andra egenskaper än de mer tekniska (som t ex ljusflöde, ljusfärg, färgåtergivning och dimring).

En ljuskälla, som har den klassiska päronformen, kan till exempel vara för lång för att få plats i en mjölkad ljusglob. Kolla därför måtten på den befintliga ljuskällan och jämför med ersättaren.

En pågående trend är filament LED-lamporna med klart glas och synliga lysande ”trådar” som liknar konventionella glödlampor. Men dessa är mer dekorativa än funktionella. Man måste välja svagare ljusstyrka (dvs färre lumen) för att inte bli bländad. Konsekvensen är att de inte ger tillräckligt med ljus för att kunna läsa.

Vad blir effekten om man väljer en filament LED-lampa till en ljusarmatur med en avbländande skärm i tyg, plast eller glas? Man tror kanske att det inte ska spela någon större roll men för finsmakaren så är skillnaden stor mellan en filament LED-lampa och en lampa med opalvitt glas. Ljusarmaturen nedan (bild 1) har en slät vit plastskärm som döljer ljuskällan. Med en opalvit ljuskälla sprider skärmen ett behagligt mjukt ljus. Samma skärm, i en nerpendlad variant, som istället har en filament LED-lampa får däremot synliga skuggor på skärmen (se bild 2). Mönstret som uppstår av filamenten motverkar hela idén med den släta vita skärmen och skapar ett ojämnt ljus.

Bild 1. Skärm med opalvit ljuskälla som sprider ett mjukt ljus

Bild 2. Samma skärm fast nerpendlad från taket. I den vänstra bilden är skärmarna i bakgrunden bestyckade med filament LED-lampor som ger skuggor på skärmen. I bilden till höger syns samma skärm på nära håll

Avslutningsvis, ett användbart råd när det gäller ljuskällan (och som påverkar valet av ljusarmatur) är att den helst inte ska synas eller hamna i synfältet när den är tänd för att undvika bländning.

I mitten av maj – när blomningen är över – är grönskan total utanför flera av fönstren i vårt hus på Skördevägen. En tre meter hög häck av häggmispel reser sig som en grön mur på två av fyra sidor av tomten och gör den visuellt ointaglig. Men häcken blockerar inte bara insyn utan även en hel del av dagsljuset som för ett par veckor sedan nådde ända in i rummen.

Skillnaden i dagsljustillgång är en helt annan där jag befinner mig just nu – på sjätte våningen ovanför trädtopparna i ett hotellrum på Amager. Utsikten är framför allt mot himlen. Trädkronorna på Christianshavn är i nedre delen av vyn. Horisonten bryts av Börshusets torn och Amagerverkets skorsten i fjärran. Effekten av ett fönster som ramar in två tredjedelar himmel och en tredjedel grönska är ett rum som badar i dagsljus.

Tillbaka till Skördevägen. Med en grönskande mur utanför kan det behövas stöttande elektriskt ljus även dagtid. En ny plafond i sovrummet (Yki, som jag skrivit om i tidigare inlägg) pryder numera taket och ger ifrån sig 3 x 470 lumen när den är tänd. Jag valde en vitare ljusfärg (4 000 istället för de vanliga 2 700 Kelvin) för att komplettera det vita skenet från dagsljusterapilampan som även fungerar som arbetslampa på skrivbordet. Rummet blir vitt och härligt!

Takplafonden Yki (diameter 400 mm) med vitt ljus och dagsljusterapilampan Valovoima på skrivbordet (båda med färgtemperaturen 4 000 Kelvin)

Samma plafondmodell finns numera även i vardagsrummet men med något större diameter (500 mm istället för 400 mm som i sovrummet). Här är plafonden bestyckad med fyra varmgula ljuskällor. Jag valde en ljuskälla med dimringsfunktion i tre steg där både färgtemperatur och ljusflöde varierar (2 700/2 500/2 200 Kelvin respektive 806/320/150 lumen). Med ett varmare ljus kan plafonden vara tänd på kvällen och bidra till rätt stämning i rummet. Sovrummet blir istället en ljusbox på morgonen och under dagen för att öka piggheten och stödja dygnsrytmen.

Tre ljusscener med fyra ljuskällor i takplafonden Yki – diameter 500 mm (designad av Yki Nummi på 50-talet)

Min fantastiska tidigare chef beskrev häromdagen hur hon närmade sig slutet av en tidstunnel som mest präglats av ansökningar till olika forskningsfinansiärer. Jag delar samma upplevelse och därav det långa uppehållet på bloggen. Samtidigt pågår krig i Europa och fortsatt pandemi i andra delar av världen. Men jag tillåter mig ändå att landa i den lilla världen där belysningsprojekt och underhåll i hemmet just nu är en del av vardagen.

Vi har bott i det egenritade miljöanpassade huset på Skördevägen i 12 år. Ommålning av träpanel och ytterdörrar är beställd. Vi har kontaktat ventilationsfirman för rengöring av ventilationskanalerna (som helst ska göras vart femte år i hus med mekanisk från- och tilluftsventilation). Jag har lyckats få tag på en firma som förhoppningsvis kan byta ut värmebäraren (Tyfocor) i solfångarsystemet. En av två lucköppnare i växthustaket behöver bytas och leverantören finns kvar. Badkaret har nyligen ersatts med ett likadant pga av sprucken emalj i karet. Eftersom samma modell fortfarande finns på marknaden kunde vi behålla badkarstassarna av vitlackerad aluminium.

Underhåll och renovering får alla fastighetsägare räkna med. Då är det en stor fördel om tillverkarna finns kvar för konsultation och leverans av reservdelar. Men vissa saker borde hålla bättre. Ett exempel är de enkla vitlackerade draperistängerna från Elfa som finns ovanför badkaret och i alla garderobsnischer i huset. Färgskiktet runt röret har spruckit och successivt frigjort sig från underlaget – ungefär som en orm som ömsar skinn. Så nu får det bli galvade stänger istället. Eller så lämnar vi in dem för omlackering med en mer hållbar färg.

Draperistång från Elfa som ”ömsat skinn”

Nästa inlägg kommer handla om något betydligt roligare – uppgradering av allmänljuset i vardagsrum och sovrum.

Härom dagen ställde min syster följande fråga: Varför är arkitektur viktigt? Mitt svar är att arkitektur är mer än sammanfogning av tak och väggar eller placering av platser och stråk. Ett klimatskydd som skyddar oss mot väder och vind är inte självklart ett arkitektoniskt verk. Arkitektur förutsätter oftast att byggda miljöer utformats med omtanke om de som ska använda och vistas i miljön – idag och imorgon. En besökare känner sig inte vilsen utan hittar och förstår byggnaden, platsen eller stråket, och får en rikare upplevelse. Medvetet gestaltade miljöer skapar bättre förutsättningar för önskade aktiviteter.

Enlig arkitekturhistorikern Elias Cornell handlar arkitektur om att estetiskt organisera en praktisk verklighet. Arkitekten och ingenjören Vitruvius som levde i antikens Rom skrev i Tio böcker om arkitektur att alla byggnader ska utformas för att hålla, vara praktiska och tilltalande (firmitas, utilitas, venustas).

En sak är i alla fall säker. Arkitektur och design verkar i olika skalor från det lilla och nära (t ex sovplatsen i hemmet) till det stora och avlägsna (t ex platser som måste utformas så att framtida generationer förstår att det ligger radioaktivt avfall långt nere i marken).

Här kommer ett designexempel (som du kan ha nytta av när du ljussätter ditt hem). Exemplet visar effekten av ett av arkitekturens viktigaste element – ljuset – och vad det kan göra i den lilla skalan vid en matplats. Exemplet illustreras av fotografier som dessvärre inte fångar ljusupplevelser lika bra som ögat. Ett fotografi förstärker nämligen ofta ljuskontrasterna i ett rum så att skillnader mellan ljusa och mörka partier verkar större än de är i verkligheten. Ett fotografi kan även släcka ut kontrastskillnader, t ex när kameran riktas direkt mot en ljuskälla. Exemplet nedan är hämtat från den nyligen uppförda fullskalemodellen av en tvårummare i MoRe-Lab i byggnaden the Spark i Medicon Village som jag bloggat om tidigare.

Exempelbilderna innehåller olika ljusscener. I bild 1 syns två tända pendelarmaturer dagtid. I bild 2 syns samma pendelarmaturer kvällstid när mörkret lagt sig utanför. I bild 3 jämförs samma pendelarmatur med textilskärm med olika ljuskällor – en klar lampa med ett ljusflöde av 800 lumen (filament-LED) och en frostad ljuskälla som ger svagare ljus, 400 lumen. Alla ljuskällor har en varm ljusfärg (2600–2700 K). Jag kommenterar upplevda skillnader i rummet under varje bild.

Bild 1

Till vänster i bild 1 hänger en ljusarmatur som fokuserar allt ljus neråt på bordsytan. Till höger hänger över samma matbord istället en nerpendlad tygskärm. Utanför fönstret är ljusnivån inte särskilt hög (295 lux alldeles intill fönstrets utsida i samma höjd som matbordet) – vilket är långt under ljusnivån utomhus en mulen dag på vintern.

Bild 2

Bild 2 visar en simulerad kväll, dvs inget ”dagsljus” utanför fönstret. I den vänstra bilden hamnar ca 240 lux på kanten av bordet eftersom ljuset helt och hållet riktas neråt. Det är tillräckligt för att yngre ska kunna läsa i ljuset. I den högra bilden hamnar ljuset i taket, på väggen och bordet. Men en märkbart mindre andel faller på bordet (ca 150 lx på bordskanten) jämfört med den vänstra bilden. Å andra sidan träffas ögat hos en person som sitter vid bordet av mer ljus som kan pigga upp.

Bild 3

Till vänster i bild 3 hänger samma ljusarmatur bestyckad med samma ljuskälla som i föregående bild (klar filament-LED). Effekten är kanske svår att se men här blir skuggorna hårdare. Dagtid blir den släckta ljuskällan ”osynlig” eftersom den är helt klar. När den är tänd avskärmar tyget det starka ljuset men en del kan möjligen uppleva att den bländar. I den högra bilden är ljuskällan utbytt mot en frostad ljuskälla som ger hälften så mycket ljus (ca 95 lux på bordskanten) men ett mycket mjukare ljus utan hårda skuggor.

Det intressanta från ett arkitektoniskt/designperspektiv är vad ljuset gör med aktiviteterna vid matplatsen och i rummet. När ljuset riktas neråt på bordsytan lämpar sig ljuset för att läsa eller äta vid bordet. När ljuset sprids både uppåt och neråt blir hela rummet ljusare och trivsammare. En ljusarmatur som klarar båda uppgifterna blir därmed mer användbar eftersom den stödjer fler aktiviteter i rummet – ett tips till de som designar ljusarmaturer.

Den designsmarta armaturen Valovoima Mini kan hänga vertikalt …

Den kombinerade ljusterapi- och arbetslampan Valovoima som jag skrev i om i ett tidigare inlägg har fått ett syskon – Valovoima Mini. Minimodellen är designad av samma formgivare, Harri Koskinen. Den är lika stilren och finurlig som stora systern. Medan den större varianten står tungt och stadigt med justerbar vinkel på den avlånga integrerade ljuskällan är minivarianten justerbar på ett mer lekfullt sätt. Den saknar storasysterns vertikala stång med avslutande fotplatta och ligger hellre på ett fasat trekantsstöd gjort av trä eller hänger i en krok med hjälp av ett läderband. Valovoima Mini är lekfull men stram i form och färg, och pricken över i:et är de sinnliga detaljerna av läder och askträ. (Förresten, detta är inte en reklamsponsrad blogg. När designers och tillverkare gör en fullträff som är mångsidig kan jag inte hålla tillbaka utan tillåter mig att uttrycka min beundran och tacksamhet.)

… eller ligga horisontellt på bordet. Två olika vinklar på träbasen (med inbyggt magnetfäste) gör att lampan kan vinklas snett framåt (35 grader) eller snett uppåt (55 grader)

Minimodellen passar mitt hemmakontor bättre än den större varianten eftersom skrivbordet bara är 60 cm djupt och intryckt mot väggen i ett litet rum. Rummet är egentligen planerat som klädkammare. Till skillnad från en standardklädkammare valde jag som arkitekt att höja standarden genom att förse klädkammaren (3,2 x 2 m) med ett öppningsbart liggande fönster (1,2 x 0,5 m) och tilluft. Sådana små men avgörande tillägg i designskedet kan ge bostaden ett extra vistelserum för egenföretagaren som jobbar hemifrån eller när globalt pandemitillstånd råder och hemarbete är ett krav från arbetsgivaren.

Armaturen kan dimras steglöst från varmt till kallt ljus (2 450–4 250 Kelvin)

Valovoima är finska och betyder ”ljusstyrka” och här kommer lite ljusfakta. Den flimrar inte eftersom den har försetts med ett högfrekvensdon (30 000 Hz). Ögonen märker alltså inte att den tänds och släcks i snabb takt vid dimring. Den drar 12 Watt och ger 10 000 lux på ca 30 cm avstånd från ljuskällan och ca 2500 lux på 56 cm avstånd. När jag har den uppsatt på väggen framför ögonen ger den ca 1000 lux vid ögonen i maxläget. Jag får ljusdosen när jag jobbar vid datorn på förmiddagarna fram till lunchträningen. Om jag jobbar hemifrån på eftermiddagen skruvar jag ner ljusstyrkan (från 4250 till 2450 Kelvin). Nu har arbetskammaren förvandlats till ett hälsosamt ljusterapirum för arbete.

Specifikation och instruktion. 50 000 timmars livslängd utlovas. Ljuskällan är inbyggd och får bara bytas av en elektriker

Men första steget mot en ljusterapirum var inte Valovoima Mini. Redan före julhelgen köpte jag en ny ljuskälla till takarmaturen med färgtemperaturen 6500 Kelvin (dagsljusvit) istället för som tidigare 2700 Kelvin (varmgul). Men den nya ljuskällan ger samma ljusflöde som den tidigare. Det blev alltså ett vitare ljus men inte ett starkare ljus. Men ett vitare allmänljus räcker inte – det behövs mer ljus närmare ögonen.

Min reaktion efter de första veckornas användning av Valovoima Mini är att det har blivit ett större nöje att börja dagens arbete i hemmakontoret. Ljuset från armaturen är intensivt på förmiddagen och kan matchas av en ljus datorskärm om jag höjer ljusstyrkan på skärmen. Jag har inte upplevt någon huvudvärk som kan vara en risk i början när man använder ljusterapi. När jag kommer hem på eftermiddagen kan jag längta efter ljuset som då är nerdimrat och varmt.

Closing with a note to my research colleagues at the Light and Health Research Center, Mount Sinai, NY. The light therapy luminaire Valovoima Mini is produced in Finland and designed by Harry Koskinen. It is an example of smart design thinking: either hanging on a wall knob or placed on the desk. It can be tilted in two angles when placed horizontally on the desk, and a built-in magnet in the wooden base keeps it in place.

Illustration Irma Gerhardsson

Fullskalemodell av en lägenhet på 63 m2. Illustration Irma Gerhardsson

En tvårummare utan dagsljus(!) i en källare är ett märkligt uppdrag för en arkitekt med inriktning på miljöanpassade bostäder. Men det finns en förklaring.

Det här är ingen vanlig lägenhet utan en testmiljö i det nyinvigda MoRe-Lab (Movement and Reality Lab) på Lunds universitet. Jag fick uppdraget att rita lägenheten i nära dialog med forskargruppen som är knuten till MoRe-Lab. I labbet ingår, förutom en fullskalemodell av en lägenhet (ca 6 x 11,5 m), även ett utrymme (ca 7 x 10 m) där man kan testa kroppsrörelse på t ex ett löpband, en cykel och så småningom på inbyggda kraftplattor i golvet.

En tredje del av labbet består av mobil utrustning som kan användas ute i den verkliga världen istället för en kontrollerad labbmiljö. Några exempel på mobil utrustning som ingår eller kommer att ingå i MoRe-Lab är bärbara actionkameror som kan monteras på kroppen eller cykelhjälmen, handledsburna aktivitetsklockor som registrerar aktivitet och vila för att mäta sömnkvantitet, andra typer av accelerometrar som registrerar antal steg och plötsliga förändringar i gångrörelse som kan användas för att förutsäga fallolyckor.

I veckan invigdes en temporär version av labbet som senare ska flyttas till Forum Medicum på Sölvegatan i Lund. Fullskalelägenheten ser ut som en visningslägenhet utanför ett pågående nybyggnadsprojekt med skillnaden att här finns kameror monterade för att forskare som sitter utanför ska kunna observera deltagarnas aktiviteter och beteende i lägenheten. Och jag, i egenskap av forskare, invigde labbet redan i oktober när jag observerade forskningsdeltagare i lägenheten som testade användarvänligheten i min nyutvecklad Internetkurs Ljus, aktivitet och sömn. Kursen, som är en del av ett beteendeexperiment, kommer att ges till äldre i hemmet i samarbete med Lunds kommun under hösten 2022.

Det är som vanligt en stor tillfredsställelse att se det färdiga verket som byggdes på rekordtid av engagerade byggare. Det fanns tyvärr inte kompletta byggritningar utan bara mina förslagshandlingar vilket krävde täta besök på bygget från starten i mitten av september till 4 oktober när det var dags för min undersökning. Många lösningar på plats med andra ord och viss oro för att interiören inte skulle bli klar i tid. Innertaket var det sista som monterades dagen innan forskningsdeltagarna skulle komma.

Vänster: Felplacerad men stilig ljusarmatur vid sängen. Höger: Mörka kulörer på väggarna i ett rum med begränsat dagsljus

Efter en miniresa till Helsingborg och Mölle med övernattning på Clarion Congress & Hotel Sea U i Helsingborg finns det anledning att kommentera belysningen vid sängen i hotellrummet. De som inreder hotellrum klarar oftast av uppgiften att skapa en mörk miljö som underlättar bra sömn. Vad som däremot ofta saknas är sängbelysning som är både tilltalande och funktionell, dvs som ger ett bra läsljus när man läser en vanlig bok istället för en bok på en lysande skärm. Men vad är bra läsljus i sängen? Några kännetecken är att:

  • ljuset som faller på boken är tillräckligt starkt,
  • ljuset är bländfritt (dvs att ljuset i synfältet inte är för starkt i förhållande till omgivningen. Det gäller även ljus från sidan och ljus som kommer snett uppifrån.),
  • ljuset går att rikta på boksidan utan att väcka en partner som sover.

Andra egenskaper hos bra sängbelysning är en lättåtkomlig strömbrytare. I hotellrummet på Sea U hade de lyckats med det sistnämnda. Här kan man styra hallens takbelysning, rummets takbelysning och väggbelysningen vid sängen från samma ställe invid sängen. Men det måste varit någon miss i kommunikationen mellan inredare och ljusdesigner. Den vridbara armen till belysningen är monterad långt utanför den breda sänggaveln. Ljusarmaturen har neråtriktat ljus men det mesta hamnar vid sidan av sängen.

Under dagen begränsas tillgången till dagsljus av ett högt bostadshus mellan 10 och 11 meter från fönstret. Jag skulle tro att de flesta hotellgäster som bor på denna sida av huset har stängda gardiner mest hela tiden.

Nu är det inte bara belysningen som avgör rummets atmosfär och ljusförhållanden. Färgsättning och möblering är lika viktig. Den som gillar dunkla hotellrum med mörka färger som äter ljus kommer att trivas på Sea U. Den som gillar illusioner kommer att trivas ännu mer. Här är den frodiga grönskan på bottenvåningen av plast och skivan i receptionsdisken som liknar sten med fossiler är gjord av något slags kompositmaterial. För att maskera att böckerna i hotellobbyns bokhylla är äkta har man spraymålat alla bokomslagen i en specialframtagen färgpalett som matchar inredningen. (Jag blev chockad när jag öppnade de misshandlade böckerna och såg att de var riktiga. Här har inredaren demonstrativt reducerat böckerna till en inredningsdetalj!)

Om alla dörrar mot havet är upplåsta kan bottenvåningen mycket väl fungera som ett ”vardagsrum” vid vattnet där människor kan passera eller slå sig ner. Här finns gott om sittplatser med fina utblickar mot staden och havet – och det gillar jag. Däremot ogillar jag att man inte passar på att locka till läsning i ett vardagsrum med riktiga bokomslag.

Frodig oäkta grönska i rooftopbaren

Solig terrass med bassäng och västersol

Det här är en ny bok om något så vardagligt som fönster i bostäder. Det finns en hel del skrivet om t ex tekniska och stilhistoriska egenskaper men så gott som inget om hur boende upplever och använder sina fönster.

Huvudbudskapet är att fönsteröppningar spelar en nyckelroll för trivseln inte minst för att de bidrar till flera aspekter av boendekomfort men de måste kunna regleras beroende på situationen. Boken beskriver flera upplevda komfortkvaliteter där en del är kopplade till praktisk nytta och andra till estetiska och psykologiska reaktioner. Den introducerar begrepp som fönsteretikett för att fånga den sociala och kulturella dimensionen. Hur reagerar till exempel boende på ständigt nerdragna persienner eller öppna gardiner? När får man titta in genom andras fönster? Boken innehåller dessutom konkreta exempel på vad dessa insikter betyder för praktiker.

Fönsteröppningarnas roll för komfort och hälsa förtjänar att uppmärksammas mer och särskilt med tanke på året som gått då många har vistats mer än vanligt i hemmet på grund av distansarbete.

Målgruppen för boken är de som på olika sätt påverkar ljus- och mörkerförhållanden i bostäder och därigenom indirekt boendes hälsa och välbefinnande, t ex fysiska planerare, bostadsförvaltare, bostadsutvecklare, arkitekter, elkonsulter och ljusdesigners.

Här är länken till samtalet om boken i Lunds universitets digitala monter på årets bokmässa i Göteborg:
https://youtu.be/oBrsOvoeRlA