arkiv

miljö

Fortsättning på föregående inlägg.

En stor del av sträckan gick längs Oder-Havelkanalen som färdigställdes 1914

Superfin sträcka längs med Havel, en rak kanal och slutligen genom stilla blandskog. Lätt men superkort regnskur. Första dan med myggbett. Den mest oväntade händelsen på väg till Berlin inträffade efter att ha vandrat i princip ensam längs en fyra kilometer lång rak skogsväg. I slutet av skogsvägen möttes jag av sex beväpnande poliser på rad med allvarlig uppsyn. Jag blev förstås nervös och trodde att de tillfälligt infört passkontroll för vandrare men det visade sig att det inte var mig de väntade fast jag var ensam i skogen. De hade fått tips av någon i närheten och ville bara veta om jag sett en beväpnad man i t-shirt.

Denna etapp var tung och tröttheten i benen fick avgöra kvällens måltidsställe i Oraninenburg (med drygt 40 000 invånare) – tyvärr bara en sallad på en Döner Kebab istället för på slottsrestaurangen som jag sett fram emot under dagen. Fast jag sov gott i en skön säng på stadshotellet 10 tim i sträck.

Småstaden Liebenwalde med drygt 4000 invånare, småskalig stadskärna och rådhus…

… men även nedlagda gamla industribyggnader i utkanten av staden

Till vänster: Efter en brand fick staden en nyklassicistisk kyrka som ritades av Karl Friedrich Schinkel (färdigställd 1832). Han valde att separera tornet från mittskeppet. Till höger: Karta som visar läget för tegel- och klinkerfabriken, ägd av SS, och koncentrationslägret Sachsenhausen i Oranienburg. 

Barockpalatset i Oranienburg som blev ombyggt på 1600-talet. Tog mig hit efter maten i kvällssolen för att åtminstone få se det men det fanns ingen tid för att besöka museet Sachsenhausen

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Efter Zehdenick lämnade vi Mecklenburg-Vorpommern och vandringen fortsatte i Brandenburgdistriktet. Målet var Schloss Zehdenick, Schleussenstrasse 15.

Den andra korsvirkeskyrkan (”fackwerk kirche”) längs vandringssträckan fanns i Marienthal. En salskyrka men här med ett klocktorn på sadeltaket

Passerade Siegeleipark Mildenberg (42 hektar). Tegeltillverkningen, som under en period var en av Europas största, upphörde 1991

En av ugnarna i Siegeleipark där man förr brände tegel

Efter Furstenberg/Havel kändes det som Berlin var inom räckhåll. Då var det bara tre stopp kvar före intåget i huvudstaden: Zehdenick, Oranienburg och Hennigsdorf

Första gången jag såg mistel växa vilt – en halvparasit som växer i karaktäristiska ”bollar” som syns bäst på håll

Landskapet norr om Zehdenick är ett paradis för löpare och vandrare med gott om märkta slingor (Laufpark Stehlin – Das Laufparadies im Ruppinerland)

Ett originellt naturparti var de sista kilometrarna längs med Havel in till staden Zehdenick. Det var en märklig känsla att gå på samma nivå som vattenytan mitt på en smal landremsa som bara var några meter bred och med vatten på båda sidorna – nästan som att närma sig med båt

Fortsättning på föregående inlägg.

Vilodagen gav oss tillfälle att besöka koncentrationslägret för kvinnor i Ravensbrück som ligger i utkanten av staden. Det var första gången som ett besök i ett renoverat hemmuseum orsakade lätt illamående istället för förtjusning (en av SS-officerarnas villor, byggt 1940). På vägen tillbaka till stadens centrum passerade ytterligare en av maktens boningar – slottet i Fürstenberg byggt 200 år tidigare.

Slottet i Fürstenberg från första halvan av 1700-talet. Pågående renovering hade tyvärr avbrutits

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Skogsvägar! Lätt regn, men inte mer än 20 min. Mulet o jämn temp, ca 23 grader. Målet var Pension & Gasthof Storchennest, Gross Quassow 36. Vi följde delvis en gammal handelsväg och det visade sig att vi gjorde samma  dagssträcka på mellan 20 och drygt 30 km som förr. Här transporterade man salt med hästar på dåliga jordvägar upp till Östersjön. En särskild känsla att följa rytmer från gamla tider och utan stråtrövare.  

 

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Målet var vårt första Storchennest hotell i Ankershagen (storken har inspirerat många hoetellnamn längs hela sträckan till Berlin). Det mest karakträsitiska längs denna etapp var lämningar efter islandsisen för 15 000 år sedan och landskapet påminde mycket om Drakamöllan på Österlen.

En del av sträckan gick längs järnvägen mellan Rostock och Berlin (Rostock-Neustrelitz färdigställdes på 1880-talet)

Renoverat hus i Kargow med imponerande vasstak

 

En superfin sträcka med beteslandskap och stenblock från inlandsisen hitforslad ända från Skåne! (Se nedan)

Sandiga jordar överraskade

 

Fortsättning följer…

Dansföreställning med Ms Chrada Sheoratan och hennes dansgrupp, Natya Sudha

Mycket händer den 21 juni: mina båda systrar fyller år, sommarsolståndet infaller antingen 20 eller 21 juni, sedan 2010 byter vi planfiltren i ventilationsvärmeväxlaren  (vilket sker fyra gånger per år vid varje solstånd och dagjämning) och sedan 2015 firas den Internationella Yogadagen instiftad av FN. Trots att jag är en regelbunden yogautövare var den okänd för mig tills jag snubblade in på ett heldagsfirande på Museumplein i Amsterdam. Dagen inleddes såklart med gruppyoga och avlutades med fusion och skönsång. Det finns alltså ytterligare ett skäl att lägga dagen på minnet och framöver hålla utkik efter trevliga yoga-events utomhus var man än befinner sig i världen.

Soul Shanti konsert med Dr. L. Subramanian (mästare på violin) & Kavita Krishnamurthy (Bollywood sångerska)

”Recycling only” och ”Household rubbish only” står det på hushållens avfallskärl för återvinning och restavfall i Birmingham. Till skillnad från Lund är avfallet bara delvis sorterat med en gemensam behållare för metall/plast och en för papp/kartong

Som en start på det nya året passar det bra att anknyta till de föregående två inläggen om cirkulär ekonomi. I helgen bläddrade jag igenom ett hållbarhetsmagasin från E.ON där det framgår att 2/3 av svenska konsumenter och ungefär lika många företagare inte känner till begreppet cirkulär ekonomi (tyvärr utan källa). Å andra sidan är nog kretslopp bekant för många. Att hitta på nya termer, som till exempel cirkulär ekonomi, för sådant som miljörörelsen, ekobyggentusiasterna och miljöforskningen talat om sedan förra seklet är tänkvärt. Om begreppet cirkulär ekonomi kan ändra kursen i politiken och förändra folks efterfrågan så är det utmärkt med nya etiketter och termer.

Mitt cirkulära nyårslöfte är att ta med egen To Go-mugg till caféet. Går man med ryggsäck jämnt och gillar lätt packning, som jag gör, borde det inte vara något problem om muggen inte väger för mycket. Men detta är inte första gången jag har lovat mig själv att ändra på ohållbara vardagsbeteenden.

Ett annat cirkulärt mikroprojekt i den privata sfären är jakten på ett bra kärlsystem för återvinning av avfall i hemmet. Det kallas källsortering för att det är önskvärt att sorteringen börjar vid källan, dvs där avfallet uppstår. För hushållens del innebär det ofta köket.

Jag har bara hittat två tester med fem respektive åtta olika källsorteringssystem för befintliga köksskåp med sidohängd lucka (dvs inte för utdragbara backar). Det finns hur många modeller som helst av till exempel mobiler eller köksluckor men bara en handfull varianter på källsortering för befintliga köksskåp. När beställningen levererats kommer det att finnas fyra system från olika tillverkare i vårt hushåll (tre i köket och ett i pentryt): Stala, Brabantia, Nordiska Plast och IKEA. Men då saknas det fortfarande en bra lösning för matavfallet som hittills förvarats i en fastskruvad behållare på insidan av skåpsluckan.

Därför kommer här kommer min kravspecifikation för en smart matavfallslösning ifall någon industridesigner vill anta utmaningen. Lösningen ska vara anpassad till ett 80 cm brett diskbänkskåp med stomme och lucka av MDF som är vanligt förekommande i svenska kök:

  • Förvaringen ska anpassas till de bruna matavfallspåsarna av papper som kommunen eller avfallsbolaget tillhandahåller.
  • Förvaringen ska inte vara beroende av någon infästning med skruv eller spik eller självhäftande tejp för att underlätta rengöring och för att slippa skruvhål. Det kan ju hända att man behöver byta lösning och då vill man inte ha några exponerade hål där fukt kan tränga in som får MDF-fibrerna att svälla.
  • Ett inspirationsuppslag är dörrhängare som bara ”hängs” på dörrbladets överkant.

Avslutningsvis, en cirkel har varken början eller slut. Den cirkulära ekonomin inkluderar såväl efterfrågan som utbud, individers köpbeteende, produktutveckling och samhällskrav – samtidigt.


Illustration till Trivectors hållbarhetsredovisning 2011, Kiran Maini Gerhardsson

Fortsättning på föregående inlägg.

Det var värre för en annan småhusägare i bekantskapskretsen som nästan behövde byta en kombinerad gaspanna och frånluftsvärmepump av modell IVT 665 från 2005. Orsaken var sönderrostade blad på frånluftsfläkten i värmepumpsdelen. Felet upptäcktes för att det uppstod missljud. Tillverkaren meddelade reparatören att fläkten inte längre fanns som reservdel men som tur var hade reparatören en extra fläkt på lager. Detta illustrerar andra sidor av producentansvaret, nämligen vikten av att välja tåliga material som håller och att tillhandahålla reservdelar så länge deras produkter finns på marknaden. Min slutsats är att det krävs regleringar för att motverka planerat åldrande. En marknad med företag som drivs av att sälja mer och ofta sämre produkter kommer inte att ta ansvar för lång livslängd utan tvång.

Varannan seminarieinbjudan som hamnar i min inkorg handlar numera om cirkulär ekonomi, dvs en ekonomi som bygger på kretsloppstänk genom hushållning med resurser. Konkret kan det betyda att företag tillverkar produkter med lång livslängd och andra företag använder affärsmodeller som går ut på att sälja tjänster istället för produkter. Det återser att se om samhällsaktörer menar allvar med cirkulär ekonomi så att konsumenter slipper byta produkter helt i onödan och på så sätt minska slöseriet.

God jul!

Foto: Patrik Renmark

I höst har ett par händelser inträffat som påminner mig om tillverkarnas ansvar, att konsumenter behöver larma och politiker förändra. Droppen kom igår på ett halvdagsseminarium om hållbarhet och LED-belysning i ett livscykelperspektiv. I korridorerna hörde jag att det är på förslag att EU kanske sänker kravet på lång livslängd för LED-lampor. Lamptillverkare vill ju fortsätta sälja lampor (!). Livslängd och ljuskällor är inte enkelt eftersom man med livslängd kan behöva mäta på flera olika sätt, t ex efter den tid då 50% av lamporna fortfarande fungerar eller efter den tid då lamporna har kvar 80% av sin lyskraft*. Det finns anledning att återkomma till livslängd och LED i ett framtida separat inlägg.

Tillbaka till vad som startade detta inlägg. Vilka händelser tänker jag på? I vårt miljöklassade hus Villa Trift 3.0 har vi en roterande värmeväxlare som återvinner mer än 80% av värmen ur den utgående rumsluften, eller frånluften som den kallas på fackspråk. Värmen förs över till den inkommande uteluften som sedan sprids genom kanaler till sovrum och vardagsrum (tilluft). Tilluften som når rummen håller en temperatur på mellan 17 och 19 grader. Systemet kallas FTX som betyder mekanisk från-(F) och tilluft (T) med värmeåtervinning (X). I ett FTX-system behövs ingen kompressor som kramar ur värmen till skillnad från en frånluftsvärmepump som också hämtar värme ur frånluften för att värma tappvatten och radiatorkretsens vatten. I vår roterande värmeväxlare av modellen Pingvin Eco från finska Enervent snurrar en rotor mellan ett halvt varv till 9 varv per minut som består av 80 meter lång veckad aluminiumplåt. Enligt Energimyndigheten kan ett sådant system ge en årlig energibesparing på ca 3000 kWh i ett nytt hus med lufttätt klimatskal som ligger i Malmö.

Ventilationsvärmeväxlaren passar bra ihop med resten av vårt värmesystem eftersom sol och biobränslen värmer vattnet, vi får uppvärmed tilluft och ett dragfritt hus. Efter sju år i huset kan vi konstatera att vi är supernöjda med helhetslösningen. När det gäller drift och underhåll av ventilationsvärmeväxlaren byter vi filter fyra gånger per år (vid varje dagjämning och solstånd) och fläktremmen är utbytt en gång mot en tåligare variant.

Till höger syns FTX-aggregatet med öppen lucka och till vänster visar reparatören var det behöver rengöras på insidan av plåthöljet under tätningen av läder

Det som hände tidigt i höstas var att vi upptäckte ett missljud i ventilationsaggregatet och elbatteriet började värma tilluften fast det var milt utomhus (elvärme för att förvärma tilluften till ca 19 grader behövs normalt bara vid minusgrader). Vi hittade inga tänkbara förklaringar i manualen. Reparatören gissade på olika alternativa orsaker till problemet, bland annat att det var något fel på rotorn eftersom den slutade snurra efter ca en halvtimme efter omstart. Det lät ju väldigt oroande att behöva byta rotor efter bara sju år. Efter snabb teknisk support från den finska tillverkaren på svenska fick reparatören tipset att rengöra plåten under tätningen som är av läder. Efterhand fastnar lite rester av tätningen på plåten som gör att friktionen ökar och rotorn får problem med att snurra trots att drivremmen snurrar. Det krävdes alltså bara en grundlig rengöring på ställen som inte var direkt synliga på insidan av plåthöljet.

Mitt råd till tillverkaren är skriva mer utförligt i manualen om vad som ska rengöras och vilka konsekvenserna blir om komponenterna inte rengörs. Skriv ut vad som exakt kommer att behöva göras och använd förklarande bilder. I manualen som följde med aggregatet står det så här: ”Underhållet är närmast begränsat till utbyte av filter och rengöring av fläktarna och rotorn.” Det behövs inte mycket för att spara resurser och undvika onödiga komponentbyten. Bra underhållsmanualer är ett måste för ansvarsfulla producenter. Nu hade vi i alla fall tur som hade tillgång till en bra reparatör som tar privatkunder och att tillverkaren tillhandahåller snabb teknisk support.

Fortsättning följer…

Läs mer om dagens regler för LED-lampor här

 

 

Fortsättning på föregående inlägg.

Dag 6: Güstrow – Lalendorf – Raden – Görzhausen – Karstorf – Schorssow (35,6 km). Från Raden gick vandringen igenom Mecklenburgische Schweiz und Kummerower naturpark. En av de mest natursköna sträckorna. Övernattade i ett gammalt nyrenoverat slott, Seeschloss Schorssow. Lite dyrare boende än de tidigare nätterna och det märktes på hotellgästernas medelålder som var högre än på tidigare ställen. Här fanns fina vita badrockar för den som ville utnyttja spa-anläggningen istället för att bada vid bryggan. En sagolikkväll vid vattnet efter den längsta sträckan hittills. Sov bra trots oljudet från ventilationsanläggningen.


Skulpturbygd på väg till slottet

Dag 7: Schorssow – Dahmen – Ulrichshusen – Hinrichshagen – Waren/ Müritz (knappt 30 km, övernattning tre nätter i Waren/ Mürits). Såg bara en cyklist och några traktorförare när jag lämnat det populära turistmålet Ulrichshusen som är ett av tre slott i närheten av varandra. På slutet i en ovanligt stor skog följde jag vandringsskyltarna istället för att titta på min fina papperskarta från Rostock. Det var sista sträckan före slutmålet och då kopplade jag antagligen av lite för mycket och missade såklart markeringarna. Det som skulle vara 25 km blev istället 30 km.


Fika vid slottet Ulrichshusen


Sista biten genom skogen före Waren 

Dag 8: Waren/Müritz (vilodag). Hyrde cykel på vårt cykelhotel och såg Waren från sadeln.

Dag 9: Waren/Müritz (stadslopp 26,5 km).
Efter 160 km till fots borde man inte vara så sugen på att delta i ett lopp i Müritz nationalpark. Men oväntat nog så längtade jag efter att få gå några mil till fast UTAN ryggsäck. I mitt lopp var vi bara tre som gick. Resten (över hundra deltagare) var löpare. Jag lyckades hålla ett högre tempo än planerat tack vare en lång man som gick med stavar framför mig nästan hela loppet. Riktigt skönt att ta sig i mål i hamnen i Waren vid sjön Müritz efter 3 timmar och 41 minuter. Först nu var resan fullständig.


Buss från Waren till starten i Röbel 26,5 mil från Waren


Stadsloppet gick från Röbel i sydvästra hörnet till Waren i norr

Dag 10: Hemfärd från Waren/ Müritz (med tåg till Rostock, färja till Trelleborg och tåg till Lund). När vi till slut tog hjälp av ett annat fortskaffningsmedel än den egna kroppen blev vi stående ett par timmar på grund av elfel på tåget. Men vi hann ändå precis med den bokade färjan från Rostock till Trelleborg och halv tio på kvällen gick pågatåget från Trelleborg till Lund. Konstigt nog började jag drömma om vandringar först efter hemkomsten. Det sätter sina spår att gå drygt 18 mil på nio dagar med endast två vilodagar. Min mans prestation blev jag imponerad av. Han sprang med god fart 23 mil med ett ultramaraton inräknat, större delen av sträckan med ryggsäck!

Packlista, 3 kg för vandring:
0,25 l termos
fickkniv och spork i titan
laddare
mobil
papperskarta över Mecklenburg-Vorpommern
necessär
kort tvättlina med sugproppar
regnbyxor och jacka
lättvikslångbyxor (bomull/syntetblandning)
tunn skjorta
två linnen (merino-tencel blandning + bomullslinne)
trosa + behå
strumpor
varm och lätt kashmirsjal
två tunna men kompakta pocketböcker