arkiv

ljus

Misstag kan svida hårt men mjukas upp av oväntade konsekvenser. Jag var för snabb när jag bokade ett av alla hotellrum under hösten. När jag checkat in i receptionen som låg i markplan och fått nyckelkortet förklarade receptionisten att mitt rum låg en trappa ner. Vilken chock! Jag visste ju att huset saknade en upphöjd sockel och jag hade inte lagt märke till några ljusbrunnar i trottoaren längs huset. ”I källaren!?” utbrast jag. ”Men där finns inga fönster!” Receptionisten förklarade vänligt att jag hade beställt ett fönsterlöst rum och jag borde vänta med att säga något tills jag sett rummet. Receptionisten sade uppmuntrande att rummen brukar uppskattas av andra som har bott här.

Jag kände mig som tredjeklassens passagerare på ett fartyg som fått hytten längst ner under vattenytan. Hotellkorridoren en våning ner gav precis den känslan av att vara på ett fartyg med fönsterlösa hytter längs en smal korridor.

Och rummet? Eftersom jag har skrivit en bok om hur boende upplever och använder sina fönsteröppningar har funderat en del kring vad frånvaron av fönster i en bostad innebär. En effekt är känslan av instängdhet eftersom utblick mot det fria saknas. Inredningsarkitekten hade med hjälp av speglar på nästan alla väggar lyckats mildrat känslan av instängdhet. Men jag fick ändå panik och satte mig istället med datorn på favoritfikets uteservering med infravärme tills solen gick ner. Det blev trots allt en riktigt fin avslutning på dagen vid vattnet med solnedgång och en stad i nattbelysning som jag inte hade fått uppleva om jag hade fått ett vanligt hotellrum med fönster.

Tillbaka till hotellrummet. Man sover ofta sämre första natten på hotell. Hjärnan är i beredskapsläge i den nya miljön och sömnen känns ytligare. Och när en högljudd fläkt går i intervall hela natten blir det ännu svårare. (Jag gissade att det var pga en påslagen AC men hittade inte styrpanelen.) Så efter tre timmars sömn var det bara att ge upp. Lite sängyoga och morgonarbete i sängen var till slut den enda lösningen.

Och nu börjar dagen. Det är snart dags för ett fysiskt kurstillfälle som jag leder där deltagarna ska diskutera sina erfarenheter av goda rutiner för bättre sömn.

Idag blir det förhandsvisning av instruktionsfilmen Ljus-cook-along för äldre! om bra och hälsosam belysning som jag har skrivit om i tidigare inlägg på bloggen. Syftet med filmen är att medvetandegöra belysningens betydelse för trivsel, funktionsförmåga och hälsa, och stödja egenanpassningar i hemmet.

Åhörare på Balansera mera-dagen i Malmö stadshus får en filmbiljett i samband med mitt föredrag (”Att förbättra mående, seende och sömn med hjälp av ljus”). Bloggläsare kan se filmen under en vecka (3–11 okt 2025) via följande länk (lösenord: ljus):

https://vimeo.com/1115730501?fl=pl&fe=sh

Programmet för Balansera mera-dagen kan laddas ner här (pdf-dokument):
Balansera mera-dag Malmö 3 okt 2025_program

Under 2017 publicerade jag en serie ljusreflektioner här på bloggen. Det handlade om ljusrelaterade observationer i vardagen. Dagens inlägg fortsätter på samma tema.

En färsk observation (från allt tågresande mellan fyra kommuner för insamling av forskningsmaterial) påminde mig om hur obehagligt det kan vara för ögat med stora ljushetskontraster, t ex när en mörk karm inramar ett fönsterglas med utblick mot en ljus himmel. Ett liknande förhållande finns i bostäder med fönster med brunbetsade fönsterkarmar från 70- eller 80-talet). På fackspråk talar man om stor skillnad i luminans (ljustäthet). För mig blir effekten ungefär som när en systemkamera automatiskt växlar mellan över- och underexponering beroende på fokuspunkt. I likhet med kamerans bländare växlar ögats pupill i storlek för att anpassa sig till ljusinfallet. Fokuserar ögat på mörka partier måste pupillen släppa in mer ljus och tvärtom om ögat fokuserar på ljusstarka partier. Men det är långt ifrån alla som upplever obehag av starka ljushetskonstraster. Ökad känslighet kommer ofta med åldern.

Upplevt visuellt obehag genom fönsterruta med kraftig ”sorgkant”

Jag blev påmind om fenomenet häromdagen på tåget när jag upptäckte att det var behagligare att titta ut genom det ena av två fönster intill varandra. Jag förstod inte varför tills jag upptäckte att fönstret som jag undvek hade en bred svart ram runt glaset. Exemplet visar att det ofta krävs omedelbara jämförelser (i tid eller rum) mellan liknande situationer i miljön för att bli medveten om personliga ljuspreferenser och skillnader i ljusupplevelse. Det är ett sätt att träna sin observationsförmåga i vardagen – se aktivt, känn efter, fundera över din reaktion och testa om den upprepas i liknande situationer. Kanske kopplar du bort annat som stressar genom att mer aktivt se dig omkring.

Här syns den svarta inramningen av den närmaste glasrutan tydligare

Nu är den klar – instruktionsfilmen Ljus-cook-along för äldre! om bra och hälsosam belysning som jag har skrivit om i tidigare inlägg på bloggen. Den förhandsvisas 3 oktober på Balansera mera-dagen i Malmö stadshus i samband med mitt föredrag (”Att förbättra mående, seende och sömn med hjälp av ljus”). Syftet med filmen är att medvetandegöra belysningens betydelse för trivsel, funktionsförmåga och hälsa, och stödja egenanpassningar i hemmet.

Ljus-cook-along för äldre! lånar språkbruk och lärandestrategi från matlagningskonsten. Som deltagare i en cook-along kan man delta fysiskt eller på distans via TV. Poängen med cook-along är att man lagar maten själv men följer en kock. När matlagningen är klar tar måltiden vid. Genom att hämta inspiration från matlagningsvärlden kan ljusplanering i hemmet bli lättillgänglig och mindre teknisk. Till skillnad från en måltids-cook-along handlar en ljus-cook-along om att stödja deltagarens egen ”tillagning” och arrangemang av ljuset i hemmet med hjälp av en ”kock” som ger designgrunderna.

Filmen är producerad av Vy Film och finansierad av Bertil och Britt Svensson Stiftelse för Belysningsteknik.

Vandringen börjag i Veberöd med rejäl stigning upp på Romeleåsen

Skånejubel! Det är så fantastiskt att flera av Skåneledens etapper ansluter eller passerar hållplatser för kollektivtrafik. Lägg därtill Skånetrafikens kraftigt rabatterade sommarkort – om man köper det i god tid innan sommarperioden startar – och man har tillräckligt med fredags-, helg- och långvandringar under en hel sommar i fina Skåne.

Större delen av denna veckas fredagsvandring gick längs Skåneleden delled 2, nord-syd (SL 2) med följande delsträckor: Veberöd-Bilarp (6 km); Bilarp-Simontorp (11,1 km),  Simontorp-Sövde by (12 km). Börjar man ca 9.15 i Veberöd hinner man med bussen kl 15.45 i Sövde by till Sjöbo busstation. Men det förutsätter att man har ett snittempo på ca 12-13 min per km (motsvarar 5 km/tim i medelfart i rörelse) och inte tar en längre paus än 30 minuter.

Det är omväxlande vandring vad gäller  natur, topografi (minhöjd 36 och maxhöjd 165 m ö h) och markunderlag. Sträckan runt golfbanan kräver full uppmärksamhet eftersom märkningen av leden inte är optimal. En särskilt fin sträcka är Simonstorp till Sövde och vattenhål finns i Blentarp (Hemköp). Efter Blentarp återstår en tredjedel av vandringssträckan.

Inte en enda gång gick jag fel (det brukar nämligen alltid hända någon gång under en vandring men oftast bara ett tiotal meter). Som vanligt är appen Naturkartan en ovärderlig planerarhjälp och viktig följeslagare.

Read More

Fortsättning på föregående inlägg.

I kokkonsten finns fem grundsmaker som kockar arbetar med när de komponerar maträtter – sött, salt, surt, beskt och umami. Inom ljusplanering kan vi förenklat arbeta med: styrka (om ljuset är starkt eller svagt), färg (både ljusets färgton och hur färger på ytor återges), spridning (om ljuset är spritt eller samlat), riktning (om ljuset träffar ytorna direkt eller efter återstrålning från en annan yta) och slutligen skuggor (som kan vara hårda, mjuka eller saknas)

Producenten Nicholas frågade mig om hur jag fick idén att göra en ”Ljus-cook-along för äldre”. Jag förklarade att en vanlig inställning bland deltagarna (70+) i mina forskningsprojekt är att det här med belysning är lite för tekniskt samtidigt som man tycker att det är svårt att välja ljuskällor i affären.

Ett sätt att ändra attityd till belysning kan vara att hämta inspiration från matlagningsvärlden för att ljusplanering i hemmet ska bli mer lättillgänglig och mindre teknisk. Det behöver inte vara konstigare än att tillaga en måltid men det krävs att man vågar pröva. Ljus är lika viktigt för hälsan som mat – och kan vara lika rolig att ”tillaga”. Men det handlar inte bara om ljusstyrka och kaloriinnehåll. Både ljus och mat har flera dimensioner som jag hoppas ska framgå när tittaren och jag har tillagat en god och hälsosam ljusmiljö tillsammans.

Vem vänder sig filmen till? Målgruppen är i första hand äldre eftersom naturliga förändringar i ögat påverkar upplevelsen av ljus och många äldre tillbringar mer tid inomhus. Därmed blir belysningen i hemmet ännu viktigare för mående och seende men belysningen är kanske inte anpassad för de ändrade behoven.

Vad kommer man att kunna efter att ha sett filmen? Man kommer att kunna jämföra ljuskällor och experimentera med sin ljusmiljö, och ”tillreda den efter eget recept” med hjälp av några ”grundingredienser” som jag  demonstrerar i filmen.

PS Vad är en ”cook-along”? I matlagningskonsten förekommer cook-along allt mer i olika medier. Som deltagare i en cook-along kan man delta fysiskt eller på distans via TV eller YouTube. Poängen med cook-along är att man lagar maten själv men följer en kock. När matlagningen är klar tar måltiden vid.

Vänster: Shot-listans alla scener är avbockade, dvs inspelade. Höger: All teknik som behövdes för filminspelningen fick plats i en personbil med nedfällt baksäte!

Fortsättning på föregående inlägg.

”Shotlist” med dagscener och kvällsscener

Simulerade kvällsscener på Skördevägen 20

En vecka före filmning bad Nicholas mig om en sista korrigering av talmanuset med beskrivna scener – ”lägg in när det är simulerad dag och kväll”. I kvällsscenerna behövde nämligen rummen mörkläggas med svart så kallad moltonfilt av 100% bomull som är helt matt. Det önskade upplägget var att inspelningen började med alla ”dagscener” och fortsatte sedan med ”kvällsscenerna”, och att alla scener runt t ex barbordet (där det mesta utspelar sig i en cook-along) filmas i en följd för att använda tiden effektivt.

Varje scen började med att jag förklarade vad som händer och hur jag rör mig i scenen. Därefter bestämde filmaren Nicholas kameravinkel och beskärning utifrån handling och scenens innehållsliga fokus. Till sist lade ljussättaren Daniel sin magiska hand på inspelningsplatsen och ”målade och modellerade” med: svarta flaggor som blockerade ljus och skapade ljuskontraster, en roll flex LED Light på stativ som ibland kompletterades med ett tygraster för att styra ljusets spridning, en stor reflektor av vitt ljusgenomsläppligt tyg som ofta placerades framför LED-panelerna på stativ och LED-lysrör i bakgrunden på t ex överskåp för att åstadkomma allmänljus (ambient light).

Vänster: en RGB roll flex LED Light. Höger: Daniel arbetar med de svarta flaggorna för att t ex skapa ”negative fill” (dvs ökad kontrast om ljuset är för jämnt)

Nicholas håller upp reflektorn/diffusorn av vitt ljusgenomsläppligt tyg som var med i flera scener

Ljussättningen med skärmar och filtar påminde mig om en målning av skulptören Thorvaldsens ateljé på 1800-talet (före den elektriska belysningens intåg). Här fanns bara tillgång till dagsljus som behövde ”riktas” med hjälp av drapering för att skuggorna skulle falla på rätt plats när han arbetade med sina skulpturer.

(Fortsättning följer …)

 

 

En del av rekvisitan i filmen om hur man kan tänka när det gäller planering och ändring av ljusmiljön i hemmet

Det tog 2½ dag att spela in materialet till en ca 10 minuter lång film om vad man som äldre kan tänka på när man planerar och ändrar sin ljusmiljö i hemmet. Målgruppen är de som bor vanliga bostäder (dvs inte särskilt boende för äldre). Nu återstår klippning, ljudbearbetning och färgkorrigering som filmaren och producenten Nicholas gör i slutet av sommaren. På inspelningsplatsen – i vårt hus på Skördevägen i Lund – fick Nicholas stöd av filmaren Daniel som agerade ljussättare (eller ”gaffer”, som man säger på yrkesspråk).

I likhet med tidigare intensiva projekt infinner sig en känsla av viss tomhet när allt är över. Men oj, vad jag har lärt mig mycket av dessa två experter – hur en ljussättare inom film tänker i termer av key light, fill light, backlight och ambient light och hur en filmare tänker kring till exempel inspelningsupplägg, beskärning, scenväxlingar och längden på en bildsekvens.

Hela situationen blev en studie i ljus med flera nivåer – filmens innehåll om hur man som icke-professionell kan tänka kring hembelysning (filmen vänder sig ju till boende) och filmandet som tillämpar samma belysningsprinciper för att ljussätta filmscener. (Jag kunde inte låta bli att kort intervjua Daniel efter inspelningen om alla ord och uttryck jag hört i bakgrunden under inspelningen.) På kvällarna, efter inspelningarna, fortsatte ljustemat spinna i huvudet när jag läste kapitlen om konsten att se i Peter Glas fantastiska bok om Leonardo da Vinci ”Den totala förståelsen”.

Filmaren och producenten Nicholas Wakeham monterar tekniken som behövs för att få bra ljud (både mikrofon på stativ och dold mygga under min skjorta) och ljussättaren Daniel Bezares kollar hur ljuset faller där jag senare ska stå genom att hålla upp handen

(Fortsättning följer …)

När Roger (elektrikern från Elektrolanz) ändå var här för att fixa en takdosa som efter 15 år lossnat i vardagsrummet bad vi honom montera ny belysning i tvättstugan. Här satt nämligen ett uttröttat lysrör– från 2010 när huset byggdes – som börjat flimra och vi därför sällan använde. Det var den gamla sorten med gasurladdningslampa som innehåller kvicksilver och som fasades ut i augusti 2023. (Användningen av substansen kvicksilver har varit generellt förbjuden i Sverige sedan 2009 men t ex ljuskällor var undantagna från förbudet tills augusti 2023.) Och vilka är då alternativen för en privatperson när det är dags för en övergång från gammal till ny ljusteknik?

Den nya lågbyggda LED-armaturen med bländfri opal kupa och spilljus i taket

Vi följde elektrikerns råd att istället för ersättningslampa välja att ersätta hela den befintliga ljusarmaturen med en ny LED-armatur som ska leva mycket längre med fortsatt högt ljusutbyte. Enligt tillverkaren ska det dessutom gå att enbart byta den inre plåten med ljuskälla och elektronik (LED-insatsen) och behålla armaturen. Vi vill ju inte behöva borra nya hål i taket nästa gång det är dags för byte. Håller tillverkaren vad de lovar handlar det om minst 50 000 timmars lystid. Läs mer i tidningen Ljuskultur om olika alternativ.

Hur blev det? Vi valde kallare och mer dagsljuslik belysning (färgtemperatur 4000K). Det opala bländskyddet kastar sitt bländfria ljus åt alla håll, även i taket (vilket minskar kontrasten mellan tak och ljuskälla). Tvättstugan fullkomligt badar i ljus. Ljusflödet drygt 4000 lumen, vilket kan jämföras med en vanlig LED-ljuskälla med E27 sockel som vanligtvis ger 800 lumen i en takarmatur. Effekten har mer än halverats och det är dessutom ett nöje att knäppa på belysningen som tänder direkt!

Slutsats: Nu funkar tvättstugan som en sluss på mer än ett sätt – dels som en luftsluss mellan utomhusklimatet och vardagsrummet innanför tvättstugan, dels som en ljus-sluss mellan den dunklare ljusmiljön i vardagsrummet och dagsljuset utomhus. En dag som denna med mulen himmel och tänd inomhusbelysning är det ca 60 lx i vardagsrummet, tio gånger högre belysningsstyrka i tvättstugan och 100 gånger högre styrka utomhus jämfört med vardagsrummet. Och det blir ännu bättre – vittvätten ser ännu vitare ut när man plockar ut den från tvättmaskinen!

Over: Beskrivning av den befintliga lysrörsarmaturen med prismatisk kupa, 2×36W, från Exaktor (köksarmatur serie 29). Under: Teknisk spec för den nya lågbyggda LED-armaturen Naiad G3 L1202 840 från tillverkaren Exaktor med bländfri opal kupa: 29W, 4363 lumen, 1202×104×46 mm (längd×bredd×höjd)

Vänster: blommande körsbärsträd och häggmispel i bakgrunden. Höger: prakthäggmispel (amelanchier lamarckii) med kopparfärgat bladutspring som är planterad som solitär

Just nu har vi den finaste utblicken från fönstret i ett av rummen på Skördevägen – men bara under ett par veckor innan bladverket tar över. En häck av häggmispel (amelanchier spicata) och ett körsbärsträd lyser upp både fönster och trädgård. Kontrasten är stor mellan den vita blomsterprakten och det massiva gröna bladverket som tar över så snart häcken och körsbärsträdet har tappat blommorna. Förklaringen är enkel. Vita blommor reflekterar mycket mer av ljuset än ett grönt bladverk. Ett vitt papper reflekterar ungefär 80% av ljuset medan grönska reflekterar 10%. Färger i naturen spelar med andra ord stor roll för upplevelsen av ljuset på en plats. Många längtar efter den skira grönskan i maj men jag njuter mer av vita blommor på nästan bar kvist.

Här är ett annat exempel som tydligt visar olika färgers ljushet – det gröna gräset som har en reflektans på ca 10% och den ljusare sanden med en reflektans på ca 30% (där backsvalorna bor). Bilden är tagen vid dagens besök i naturreservatet Getterön i Varberg