arkiv

hållbar stadsutveckling

Premiärtur för Hatka (12 l) från Stockamöllan till Höör längs Skåneleden

21 juli, 2024
hållbar stadsutveckling, miljö
1 kommentar

Vänster: Varierad topografi och blandning av öppet landskap och lövskog på småstigar utmärkte dagsturen från Stockamöllan till Höör. Höger: Skåneledens märkning kan vara lätt att missa   

Det finns produkter som gör vardagsvandring mer njutbar – till exempel den genomtänkta dagstursäcken Hatka från finska Savotta. Ett annat exempel är appen Naturkartan som hjälper mig att hitta vandringssträckor i olika områden runtom i Sverige. Många märkta lokala vandringsleder verkar vara sökbara. Appen förenklar egenkomponerade dagsturer mellan två givna punkter.

Småsyskonet Hatka (12 l) från finska Savotta

Innan jag beskriver vandringssträckan skulle jag vilja presentera min nya följeslagare lite mer utförligt. Denna enkla, flexibla och funktionella ryggsäck är av det mindre slaget – väger 480 gram och rymmer 12 liter. Den är perfekt för vandring med LÄTT dagspackning och som vardagsrygga i stan istället för axelväska. (Även om ryggan slukar en A4-stor laptop så är den inte designad för att bära tungt innehåll pga av ovadderade axelremmar och avsaknad av höftbälte.) Storleken (25 x 40 cm) fungerar utmärkt för min rygg som tillhör en kropp som är 162 cm lång. Avståndet mellan axelbanden är dessutom anpassat för smala axlar. Savotta har designat den som komplement till större ryggsäckar som bärs av finska soldater. Jag räknar därför med lång hållbarhet. Lägg därtill dess tilltalande yttre – minimalistiskt och tidlöst. Det finns flera tillbehör som jag återkommer till i ett annat inlägg.

Denna dagstur (ca 23 km) började i Stockamöllan (hållplats Stockamöllan Lindarnas väg, ca 40 min från Lund med tåg och buss) och gick längs en kort bit av Vittserödsslingan och vidare längs en omärkt mindre grusväg förbi Våtseröd (8 km) för att ansluta till Skåneleden i Hallaröd och sedan fortsätta till Frostavallen (8 km) och slutligen Höör (7 km).

PS Detta är ingen sponsrad blogg. Jag skriver om produkter som underlättar en hållbar vardag (om dess design och funktionalitet är utöver det vanliga) och för att komplettera andra personers utvärderingar.

Egensnickrad start på dagsturen som startade vid busshållplatsen Stockamöllan Lindarnas väg och gick på grusväg till Hallaröd via Våtseröd

Vänster: Skåneleden och pilgrimsleden kompade från kyrkan i Hallaröd. Höger: sista 7 km från Frostavallen till Höör där spa i Åkersberg väntade

I Frostavallen delar pilgrimsleden (Hallaröd-St Olofs källa markerad med rött) och Skåneleden (orange) upp sig

Parkrundor i Prag och yoga med ljus från ovan

1 juli, 2024
hållbar stadsutveckling, ljus
Lämna en kommentar

Den underbara tågfärden från Berlin till Prag längs Elbe och Moldau i ”äkta” restaurangvagn med vita dukar, bordsbelysning, kypare och matlagningskök. Färden tar drygt 4 timmar

Tio dagar i Prag som både konferensdeltagare och turist skulle kunna sammanfattas med ljus, rörelse, gröna höjder och kultur. Ämnet för konferensen som pågick under tre dagar var ljus, rytm och cirkadisk hälsa. Därefter följde yoga på förmiddagen och gåturer tillsammans med maken i staden under eftermiddagen: Pragborgen på höjden, Petrinparken, Divoka Sarka och Kafkamuseet.

Tack vare parkerna, stadsgrönskan och floden blev värmen uthärdlig

Kafkamuseet var prioriterat eftersom det är 100 år sedan Kafka dog och för att allt han har skrivit numera finns översatt till svenska – ett projekt som tagit 24 år! (Nitton volymer på förlaget Bakhåll i översättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren.)

Vänster: Här på hörnet av Kaprova och Maiselova gatorna föddes Franz Kafka 3 juli 1883 i det dåvarande huset Dum U Veze, som betyder tornhuset (gatuadress: Namesti Franze Kafky 5/27 – Franz Kafka torget). Höger: Här på Celetna gatan 3/602 i huset Dum U Tri Kralu hade Kafkas pappa en butik på bottenvåningen 1887-1906. Familjen bodde vid samma tid på tredje våningen 1892-1907. Rummet där Kafka bodde när han gick på tyska gymnasiet och universitetet 1892-1906 (som låg runt hörnet i ett av husen vid det gamla torget) vetter mot Celetna Street

Att fly till parkerna var nödvändigt eftersom Prag inte är en gångvänlig stad och spårvagnar och bilar kör i hög hastighet nära smala trottoarer. Men stadens skönhet låter sig avnjutas på avstånd från högre höjder (när man har tröttnat på folkträngseln i gamla staden på andra sidan Moldau). Parkerna och trädplanteringar på stadsgatorna är Prags styrka i den värmebölja som pågick och kommer att bli allt vanligare. Mins två tjeckiska ord följde med hem efter 12 yoga pass i en helt fantastisk yogastudio med skickliga och inkluderande instruktörer: ”nade – vyde” (andas in – andas ut). Studion ligger dessutom i den något ”lugnare” stadsdelen Andel/Smichov.

En av två superljusa lokaler i yogastudion Yoga Movement i Prag (fotografier gör förstås inte lokalen rättvisa – inget är så svårt att fånga som det upplevda ljuset). I Berlin hittade jag en annan trevlig studio men mer kompakt och sidobelyst (Yogatribe)

Fängslande ljus natt i Umeå

16 juni, 2024
hållbar stadsutveckling, ljus
Lämna en kommentar

Hotell Gamla Fängelset är känsligt renoverad och härbärgerar numera hotellgäster som delar duschar och badrum

I ett tidigare blogginlägg hänvisade jag till fängelsecellens högre boendestandard jämfört med vad Boverket föreslår i sina ändrade byggregler (remissförslag 2023). Nu var det dags för mig att få sova i en cell men från ett annat århundrade – en ombyggd cell från 1800-talet i det kulturhistoriska Hotell Gamla Fängelset. Jag upplevde ingen visuell instängdhet tack vare den höga rumshöjden (med ett tunnelvalv) och ett dubbelt så högt cellfönster jämfört med originalfönstret. Vädringsfönstret är inåtgående och gallret sitter på utsidan för att det ska vara möjligt att vädra (vilket hittills även har varit självklart i vanliga bostadsrum).

På fasadritningen syns de lägre originalfönstren i fängelsecellerna

När fängelset byggdes – för att ersätta förvaring av personer i slottens källare – var den nya ideologin att fångar skulle ”vårdas” i isolering. Från att fängelset togs i bruk 1861 till 1920 var fångarna därför tvungna att bära en huva med hål för enbart ögonen för att undvika kontakt med andra fångar på väg till enskild vistelse i en tårtbitsformad rastgård. På 1900-talet (från 1945) ändrades ideologin till ”vård” i gemensamhet vilket innebar att fångarna fick umgås. Fängelset stängs 1981 efter 120 år i drift.

Korridoren – nu med modern hotellinredning – gav fångvaktarna överblick. De tunga dörrarna till cellerna är originaldörrar men utan titthål

Ljus, rum och hälsa: Att stödja äldre

16 april, 2024
hållbar stadsutveckling, ljus
Lämna en kommentar

På torsdag 25 april håller jag en digital föreläsning i Forum Geriatrikum. Forumet organiseras av region Jönköpings län i samarbete med länets kommuner och Jönköpings högskola. Målgruppen är de som är intresserade av hälsa, vård och omsorg för äldre.

Titel: Ljus, rum och hälsa: Att stödja äldre

Datum: 25 april 2024 kl 15:00-15:45

Plats: Digitalt via Zoom. Unik länk för 25 april: https://us02web.zoom.us/j/88143766339

I kursen ”Ljus, rum och hälsa: Att stödja äldre” på Lunds universitet får man lära sig hur ljus påverkar hälsan och praktiskt träna på hur man som yrkesverksam kan underlätta för äldre att ändra sina rutiner och stötta deras egenanpassning av hemmiljön.

Den avgiftsfria kursen, som genomfördes för första gången 2024, är en Internetbaserad självstudiekurs med fyra fysiska kursträffar. Jag kommer att berätta om kursinnehållet och varför en sådan här kurs behövs samt vad kursdeltagarna tyckte om den.

Boverket måste reglera så att alla bostadsrum utformas för hälsosam vistelse

10 mars, 2024
hållbar stadsutveckling, ljus, miljöanpassat byggande & boende
3 kommentarer

Fortsättning på tidigare inlägg.

Ett av Boverkets argument för de föreslagna förenklade byggreglerna är att mindre detaljstyrning kan stimulera innovation och att byggbranschen på egen hand kan ta fram standarder. ”Branschregler Säker vatteninstallation” är ett sådant exempel som installatörer måste följa men denna standard gäller framför allt utförandeskedet i byggandet.

Man kan fråga sig vad som låg bakom dessa branschregler som lanserades 2006. Försäkringsbolagen och dåvarande Smittskyddsinstitutet drev på utvecklingen av standarden för att minska risken för vattenskador och legionellatillväxt. Att spåra direkta orsaker till vattenskador behöver inte vara komplicerat. Det kan till exempel handla om otäta skarvar. Branschstandarden innehåller därför lösningar för att motverka olika typer av skador och upptäcka läckor, till exempel genom användning av rör-i rör-system och skvallerrör.

Rör med stillastående vatten kan öka förekomsten av legionellabakterier (som finns naturligt i vatten) och orsaka svår lunginflammation. Hög relativ fuktighet i byggnadsmaterial kan orsaka mögel som ger allergier. Det vill säga två exempel på entydiga orsakssamband.

Men hur ska branschen komma fram till gemensamma standarder för designskedet? Vissa designelement, som kan påverka hälsan negativt på sikt, är inte alltid lätta att direkt koppla till ett visst hälsoutfall och därtill kopplade sjukvårdskostnader eller sjukskrivningstal.

I Boverkets förslag till nya byggregler är risken att rum i framtida bostäder kommer att sakna dagsljus och utblick samt få lägre rumshöjd än 2,40 m. Och rum utan dagsljus och utblick kan påverka både mental och fysisk hälsa utan att man söker sjukvård, sjukskriver sig eller utnyttjar privata sjukförsäkringar. Till skillnad från vattenskador är det svårare att räkna med att försäkringsbolag ska driva på hälsorelaterade designlösningar. I slutändan får det allmänna betala priset för sämre folkhälsa och då borde det allmänna följaktligen ställa krav för att motverka ohälsa. Det är alltså mycket olyckligt om de föreslagna byggreglerna skulle gå igenom.

Kritik mot förslag till ändrade byggregler

26 december, 2023
hållbar stadsutveckling, ljus, miljöanpassat byggande & boende
1 kommentar

Det är ingen bra idé att låta marknaden avgöra vad som bör vara miniminivån för en god och hälsosam bostad. I funktionalismens program för bättre bostäder ingick tillgång till ljus, luft och grönska för alla. Resultatet var t ex genomgående lägenheter som gjorde det möjligt att vädra manuellt genom att öppna fönstren mot det fira. Man såg grönskan utanför genom fönstren, och någon gång under dagen nådde solstrålarna rummen innanför. Med det nya förslaget till ändrade byggregler är risken att rum i framtida bostäder kommer att sakna bostadskvaliteter som vi i Sverige tar för givna, t ex direkt dagsljus och utblick genom fönster mot det fria. Det finns därmed en risk för ökad ojämlik hälsa.

I följande intervjuer berättar jag mer om stödet som finns i forskning om vikten av just direkt dagsljus och utblick för människors mående och trivsel: intervju i tidskriften Ljuskultur och Arkitekten.

Hög miljöprofil i FN-byn i Köpenhamn

26 november, 2023
hållbar stadsutveckling, miljöklassning, studieresor
Lämna en kommentar

Vänster: Oordning framför pågående bygge med trästomme i Nordhavn. Höger: Annan typ av gestaltad oordning i FN-byggnadens centrala atrium med blank skulptural trappa inspirerad av flyglar

Så kom jag hit till slut – till FN-byns huvudbyggnad (Kampus 1 vid Mormormolen). Mina vänner och jag såg byggnaden på avstånd i maj 2013 när den höll på att färdigställas eftersom den ingick i den egenkomponerade gåturen i norra Köpenhamn. Då önskade jag att jag någon gång skulle få se den  färdiga byggnaden inifrån. Tio år senare gick önskan i uppfyllesle tack var en konferens som arrangerades av WHO och Nordiskt välfärdcenter om åldersvänliga städer i Norden.

Här följer presentationstexten från gåturen (1,5 mil) på Google Maps från 2013 som fortfarande är aktuell. Huvudbyggnaden är ritad av 3XN som även gjorde strukturplanen för FN Byn.

FNs danska verksamheter samlas i ett regionalt centrum här på piren Marmormolen. Steven Holl har ritat den kommande broförbindelsen (samma arkitekt som har ritat Chiasma i Helsingfors). Så småningom kommer bostäder att uppföras mot Nordhavnbassängen och lokalbyggnader längs den södra sidan av piren. Miljöprofilen i FN-huset är ambitiös med solceller och solfångare på taket och ett ljust reflekterande papptak med vegetabiliska komponenter. Det vita taket sänker temperaturen till max 45 grader vid taket för att minska behovet av kylning inomhus. Huset är utformat för högsta energiklass 1 (max 50 kWh/m2 år). Fler exempel på miljöanpassningsåtgärder: frikyla med havsvatten, regnvatteninsamling (regnvatten blir spolvatten i toaletterna eftersom det egentligen är ganska dumt att använda rent dricksvatten för toalettspolning) och golvmattor av återvunnet material. Läs mer om FN Byen i Sydsvenskans artikel.

Mina intryck (2013): Det stjärnformade FN-huset är ett miljömässigt kraftpaket. Tänk om solanläggningarna på taket hade varit ännu mer synliga på avstånd med glittriga reflexer soliga dagar? Men idag är det svårt att avgöra hur mycket av byggnaden som kommer att synas på håll. När Nordhavn är färdigbyggt finns här bostäder för 40 000 människor och arbetsplatser för lika många. Med andra ord kommer en hel del byggnader att uppföras under en längre tid. Nordhavn planeras tack och lov efter helt andra stadsbyggnadsprinciper än Örestad som planerades på 90-talet. Istället för storskaligheten i Örestad ska Nordhavn få en småskalig intimare prägel med ett myllrande folkliv, dvs planeringsinslag som känns igen från hållbara stadsvisioner även i Sverige. År 2050 vet vi hur det blev…

Läs mer om miljöcertifieringen och de olika miljösatsningarna.

Walk-run från Ystad till bröllop i Ravlunda längs Skåneleden

27 augusti, 2023
hållbar stadsutveckling
1 kommentar

Vänster: Franciskanerordens klosterkyrka i Ystad (långhus från slutet av 1200-talet). Höger: Ystads originella vattentorn från 1965

Här kommer ännu ett tips på en walk-run som vi lyckades klämma in i augusti. Sträckan är varierad med sidvind och medvind (den vanligaste vindriktningen i Skåne är sydvästlig). Men det är dessvärre inte så många valmöjligheter när det gäller boende längs sträckan. Vi var ändå nöjda med våra övernattningsställen: hotell Stationen i Ystad, Äventyrscampen i Sövde (i en anläggning som tjänstgjorde som hemlig flygbas under andra världskriget), Alunbrukets B&B och Ravlunda bränneri.

Dag 1: Ystad–Sövde, 28 km. Från Bjäresjö går sträckan längs Gamla Lundavägen – den gamla länken sedan medeltiden mellan ärkesätet Lund och Ystad.

Gamla Lundavägen mellan Ystad och Lund som passerade Bergsjöholms slott och Krageholms slott.

Dag 2: Sövde–Alunbrukets B&B (och kaffestuga), 33 km. Från Äventyrscampen i Sövde till Skåneleden är det ca 6 km men sträckan går delvis genom vackra Fyledalen. Lövestads åsar var en överraskning!

Böljande öppna landskap och Lövestads åsar

Dag 3: Alunbruket–Vantalängan–Brösarp–Ravlunda, 18 km. Vi tog gula leden längs Verkeån och kom in i Brösarp från söder vid idrottplatsen. Sista biten från Brösarp till Ravlunda gick genom Brösarps backar och över elstängsel (tyvärr). Om man accepterar en lite längre sträcka rekommenderar jag istället att man fortsätter längs gula leden norr om Brösarp och går via Skepparp.

Alunbrukets B&B med småstugor och gemensamt kök med fullt utrustad grillplats

Vänster: Resterna från Alunbruket. Höger: Brösarps backar som är svårtillgänglig för fotgängare som vill gå från Brösarp till Ravlunda. Rastplatsen i backarna är planerad att nås med bil via den trafikerade bilvägen mellan Brösarp och Ravlunda

Målet var Ravlunda med stundande bröllop i kyrkan (med storslagen utsikt över fälten)

 

Dag 8: Vila och återbesök i Gamla Linköping och Vallastaden

10 augusti, 2023
hållbar stadsutveckling
Lämna en kommentar

(fortsättning på föregående inläggfortsättning på föregående inlägg)

Dagens bonusmil i stadsmiljö (11 km) räckte för att ta sig runt i Gamla Linköping, Vallaskogen och nybyggda Vallastaden.

Hade jag känt till Gamla Linköping när barnen var små hade vi tagit oss hit. Friluftsmuseet – där det dessutom bor ett trettiotal hushåll i uthyrda lägenheter – är avgiftsfritt och har regelbundna guidade turer med olika teman. Jag prickade in två turer med guide – en trädgårdstur och en bostadstur.

Friluftsmuseet Gamla Linköping med byggnader som flyttats från Linköpings stadskärna på 50-talet

Vallastaden färdigställdes till boutställningen 2017 och gjorde då ett stort intryck på mig både vad gäller planering och utformning. Det var lika fint och brokigt som jag minns det. Men tomt i likhet med de flesta bostadsområden mitt på dagen en vanlig vardag (och gissningsvis extra tomt eftersom jag var där under semesterveckorna). Jag hade hoppats på fler fik och butiker men lyckades i alla fall hitta ett öppet ett fik. Förutom några kvällsöppna restauranger finns här en obemannad pizzabutik som säljer stenugnsbakade frysta pizzor dygnet runt till kunder med BankID och kort eller Swish.

Vallastaden, ca 4 km väster om Linköpings centrum

Jag avslutar denna vandringsrapport med en liten kulturell avstickare. Något som jag inte hann med i Linköping, och som ger mig en anledning att återvända, är Östergötlands museum på Raoul Wallenbergs plats. Jag hann precis bara sticka in huvudet i foajén för att inte missa tåget som tog oss tillbaka till Lund.

Foajén i Östergötlandsmuseum (färdigställt 1938)

Byggnaden färdigställdes 1938 och prisades av sin samtid för bland annat den utmärkta belysningen och de praktiska lösningarna. Fyra funkisarkitekter stod bakom den numera kulturskyddade byggnaden – Nils Ahrbom, Helge Zimdal, Sven Hesselgren och Carl-Axel Acking. Sven Hesselgren är speciellt intressant med tanke på att han var både forskande och praktiserande arkitekt som bland annat utvecklade en färgatlas som så småningom ledde vidare till det internationellt använda färgsystemet NCS (Natural Color System). Hans avhandling var en milstolpe i miljöpsykologins utveckling i Norden. Den utgick från perceptionspsykologi och handlade om att mäta och kvantifiera upplevelsen av arkitektur (Arkitekturens uttrycksmedel: en arkitekturteoretisk studie med tillämpning av experimentalpsykologi och semantik, 1954). Hesselgren betonade belysningens upplevelsedimension framför mätvärden. Jag håller med om att vår upplevelse av ljusmiljön är helt central, och det ett av budskapen till våra studenter i höstens kurs om ljus, färg och form på arkitektskolan i Lund.

Östergötlands museum som ritades av Nils Ahrbom, Helge Zimdal, Sven Hesselgren och Carl-Axel Acking

Dag 7: Borensberg–Vreta kloster, 22 km

9 augusti, 2023
hållbar stadsutveckling
1 kommentar

(fortsättning på föregående inlägg)

Detta var sista etappen på en kulturhistorisk vandring från 1300-talet i Vadstena till industrierna som växte fram längs Göta kanal på 1800- och 1900-talet (Mekaniska verket i Motala och Borensberg glasbruk).

Vilken sträcka! Lugn och stilla utan motortrafik (bortsett från enstaka båtar) på grusväg ända från Borensberg till Berg. Dessutom ädellövskog och ekhagar med Kanalbolagets betande får.

Lönn och blommande lind längs kanalen

Vänster: Alnsten. Höger: Tappluckor

Återkommande huggna stenar och anordningar med nya skyddsräcken längs dragvägen förbryllade mig. Infoskyltarna förklarade att de var alnstenar som förr i tiden återkom med 1000 alnars mellanrum. De användes som underlag för ersättningen till körkarlen och hans dragdjur som drog pråmarna på kanalen. Anordningarna med nya skyddsräcken längs kanalen var tappluckor som behövdes för att tappa ur vattnet från kanalen till vattendraget intill vid underhållsarbete.

Kanalen byggdes bland annat för att slippa betala tull till danskarna när transporten gick till Östersjön via Öresund. Infoskyltarna berättade även om vinsten med att använda dragdjur som hästar och oxar framför en pråm på en kanal. Båtarna tog betydligt mer last än en kärra bakom en häst. Hela kanalen var klar 1832. Men sedan kom järnvägen efter mitten av 1800-talet och danskarna slutade kräva tullavgifter. Kanalbygget innebar med andra ord mycket slit och resurser för en relativt kort tid som huvudtransportväg. Nu är det vi turister som bidrar till bevarandet.

Slutpunkten för min del var Vreta kloster (återstående sträcka längs Birgittaleden till Söderköping får bli en annan gång). 

Kort om klostret: Mellan 1120 och 1160 var Vreta kloster ett benediktinkloster för nunnor som därefter övergick till cisterciensorden. Klostret lades ner på 1500-talet efter reformationen. Men Vretas kombinerade lekmanna- och klosterkyrka används fortfarande som församlingskyrka. Och i den gamla prästgården bor en barnfamilj. (Jag gillar blandningen av museum och levande vardagsmiljö.)

Efter besöket i den fint renoverade miljön i Vreta klosterby och utställningen i 1200-tals magasinet blev det buss sista milen in till Linköping för att slippa gå i störtregn och motortrafik. Totalt 170 km på sju dagar inklusive en dags vila är gott nog för mig.

Jag är särskilt nöjd med att en så stor det av sträckan ingick i ”The Birgitta Ways”, dvs samlingsnamnet på alla pilgrimsleder i trakten från Jönköping till Söderköping. Jag ångrar bara att jag inte tog en vandringsstav utanför Vadstena klostermuseum. Då hade jag känt mig ännu mer som en pilgrim. Men det viktigaste med mina vandringar är närvaron. För att låna Augustinus ord: närvaron i det förflutna (minnen), närvaron i nuet (observationerna) och närvaron i framtiden (förväntningar).

Fortsättning följer …