arkiv

hållbar stadsutveckling

Vandringen börjag i Veberöd med rejäl stigning upp på Romeleåsen

Skånejubel! Det är så fantastiskt att flera av Skåneledens etapper ansluter eller passerar hållplatser för kollektivtrafik. Lägg därtill Skånetrafikens kraftigt rabatterade sommarkort – om man köper det i god tid innan sommarperioden startar – och man har tillräckligt med fredags-, helg- och långvandringar under en hel sommar i fina Skåne.

Större delen av denna veckas fredagsvandring gick längs Skåneleden delled 2, nord-syd (SL 2) med följande delsträckor: Veberöd-Bilarp (6 km); Bilarp-Simontorp (11,1 km),  Simontorp-Sövde by (12 km). Börjar man ca 9.15 i Veberöd hinner man med bussen kl 15.45 i Sövde by till Sjöbo busstation. Men det förutsätter att man har ett snittempo på ca 12-13 min per km (motsvarar 5 km/tim i medelfart i rörelse) och inte tar en längre paus än 30 minuter.

Det är omväxlande vandring vad gäller  natur, topografi (minhöjd 36 och maxhöjd 165 m ö h) och markunderlag. Sträckan runt golfbanan kräver full uppmärksamhet eftersom märkningen av leden inte är optimal. En särskilt fin sträcka är Simonstorp till Sövde och vattenhål finns i Blentarp (Hemköp). Efter Blentarp återstår en tredjedel av vandringssträckan.

Inte en enda gång gick jag fel (det brukar nämligen alltid hända någon gång under en vandring men oftast bara ett tiotal meter). Som vanligt är appen Naturkartan en ovärderlig planerarhjälp och viktig följeslagare.

Read More

(Fortsättning på föregående inlägg)

Den ”Stora Vattenriketrundan”, som startar vid Naturum i Kristianstad, tog mig till Everöd över öppna slätter med vida vyer. Vandringsupplevelsen höjdes en nivå efter Everöd tack vare de rikblommande artrika vägkanterna. Floran var densamma som i våra gamla sommarstugetrakter vid Drakamöllan och Ravlunda. Underlaget på den gamla banvallen varierade mellan ljudlös och snabb asfalt och lantligt grus.

Målet var stugbyn i Degeberga (granne med Forsakar) med tre övernattningar. Stugorna byggdes på 70-talet och ägs fortfarande av kommunen – de är enkla men bra planerade och funkade utmärkt för vårt sällskap som bestod av fem personer + 1 spädbarn. Kan varmt rekommenderas!

Stora Vattenriketrundan: (överst) sträckan mellan Kristianstad och Everöd, (nederst) andra delsträckan från Everöd till stugbyn i Degeberga. Obs! kartbildernas skalor är olika

Sammantaget är detta en görbar och lite speciell långvandring för att den till stor del är ganska rak med svag lutning. Tänk dig en kanalvandring utan vatten och betydligt smalare ”flodbädd” men som på ett liknande sätt skär igenom landskapet. Något annat som är speciellt med en banvallsvandring är alla små stationshus längs sträckan som ofta konverterats till sommarhus. De stationshus som jag passerade är byggda i samma tidstypiska arkitektoniska stil (med fasader i tegel med murad dekor och tilltagna taksprång med synliga taktassar). Och det är inte särskilt konstigt med tanke på att Statens Järnvägar hade ett eget arkitektkontor (1855–1986).

Buss 550 tog mig till från stationen i Kristianstad till starten för dagens nästan 3-milavandring – Arkelstorp norr om Kristianstad. Sträckan längs Råbelövssjön tillhör inte mina favoriter men hade kanske varit mer njutbar om jag stannat vid badplatsen. Tät ensartad vegetation hindrar utblickar mot vattnet utom vid badplatsen. Det var desto finare att gå längs östra sidan av Araslövssjön när jag närmade mig Kristianstad.

Väl framme i Kristianstad tog jag in på det trivsamma Hotel Park Allé. Dagen efter var en vilodag men benen fick ändå tillfälle att röra sig längs den stadsnära Linnérundan i Vattenriket (6 km).

Skåneleden SL 6: Från Arkelstorp letar sig leden söderut på den gamla banvallen mot Österslöv. Från Österslövs badplats fortsätter leden till Kristianstad via Aralövssjön

Den gamla Allarpsvägen var en fin inledning på vandringen från Arkelstorp – precis vad jag gillar

Förra veckans fredagsvandring gick genom Kalvebod Fälads torra gräs- och våtmarker med de svarta paviljongerna (designade av Adept) och fortsatte en kortare bit längs den trafikerade motortrafikleden som förbinder Västamager med Själland. Vandringsturen passerade avslutningsvis natursköna Bröndby strand och Vallensbäck. Målet var museet för samtidskonst i Ishöj (Arken) och den flotta utställningen ”Unseen” med 11 verk av Anish Kapoor.

Memory, 2008 (cortenstål)

Försiktigt närmar man sig den väldiga formens mörka tomrum på andra sidan väggen

Utställningen fortsatte i samma anda som vandringen – storleken på flera av hans verk kräver nämligen att man som betraktare rör sig runt dem. Materialen och detaljutförandet tål dessutom en närgranskning – pigment och vax ligger till synes naturligt format på golvet och öppningen till det inre av den jättelika formen i rosttrögt stål ansluter snyggt till hålet i väggen. I några av Arkens salar finns installationer i form av speglar som böljar fram i rummet eller hänger på en vägg. Men de förvränger vår spegelbild och får oss att stanna upp, tänja och vrida våra kroppar. Spegeleffekter är tacksamma och möten med den typen av speglar blir ofta lekfulla.

Grave, 2019 (harts, jord och pigment) och S-kurva, 2006 (rostfritt stål)

Vänster: At the edge of the world, 1998 (glasfiber, pigment). Omsluten av ett svävade djuprött rum. Höger: Destierro, 2017 (jord, pigment och grävmaskin). Det röda landskapet smittar av sig i taket som lyser rött

Särskilt fina delsträckor: Höörs tätort och Fulltofta naturreservat    

Fortsättning på föregående inlägg.

En av sommarens dagsturer startade i Höör. Tågresan hit är bara 20 minuter från Lund. Därför passar Höör utmärkt som startpunkt för en dagstur – och det finns flera alternativ, både norrut och österut. Skåneleden märkning syns redan vid stationen i Höör. Leden är exemplariskt skyltad genom hela tätorten och passerar både fina kulturmiljöer och parker. Efter ca 30 min har man tätorten bakom sig. Nästa höjdpunkt är delsträckan genom Fulltofta naturreservat. Efter fem timmars vandring (25 km) med kort matpaus når jag slutpunkten där trötta fötter får vila på en typisk vägkrog före hemfärden med Skåneexpressen till Lund.

Bokskog, planterad granskog och varierande terräng

Missa inte den oväntade ”terrakottaarmén” i 3D-printad lera som föreställer barn och unga istället för soldater i Fulltofta. Konstverket är resultatet av ett samarbete mellan konstnärer (Björn Carnemalm och Ingrid Sandsborg) och ungdomar i skånska kommuner

Kritisk punkt i Ekeröd: det är ätt att missa en av de sista skyltarna när man är ivrig att komma fram till målet

Naturskön led mellan Rydebäck och Landskrona i kuperad terräng och bitvis i branta sluttningar

Fortsättning på föregående inlägg.

Inför den senaste helgens dagstur (18 km) tog jag som vanligt hjälp av appen Naturkartan. Appens kartvy visar alla lokala vandringsleder i ett utvalt område. Två knapptryck – och vips så öppnar sig flera markerade sträckor! Och valet denna gång faller på Skåneleden längs med havet.

En uppgraderad 12-liters rygga följde såklart med (Hatka från den finska tillverkaren Savotta, som jag presenterade i ett tidigare inlägg). Nu har den bestyckats med tillbehör från samma tillverkare: elastiskt snöre som träs runt banden på utsidan, en ”Happy face-dekal” med kardborrefäste, en orange förvaringspåse (5 l) med rulltoppsöppning, en liten nätficka som kan fästas med krok på insidan så att man lätt fiskar upp plånboken, elastiska gummiband som håller flaxande remmar på plats och ett sittunderlägg instoppat i den praktiska ryggfickan (så att baksidan på ryggan inte säckar ihop).

Startpunkten är Landskronas perifera tågstation och vandringen börjar längs busstråket mot 1500-talsfästningen Citadellet som ligger i Landskrona centrum. Trådbussarnas elledningar underlättar orientering och stråket passerar fina bostadsmiljöer.

Vid Citadellet hittar man den markerade Skåneleden som passerar i följande ordning från söder till norr: Borstahusen, Hilleshögs dalar och Ålabodarna. Slutpunkten är stationen i Rydebäck. Har man mer tid än fyra timmar rekommenderas fortsättningen till Råå och Helsingborg eller fikastopp i Borstahusens kulturhus och Ålabodarnas hamnkrog.

Nedan visas delsträckorna i följande ordning: från Rydebäck i norr till Hilleshögs dalar i söder.

I Rydebäck lämnar man Skåneleden och går längs halva Rydebäcks naturslinga för att komma till tågstationen i Rydebäck

Barmarksled i Glumslövs naturreservat. Här finns möjlighet att ta ett glas bubblor på Ålabodarnas hamnkrog 

Barmarksled i Hilleshögs dalar

Nästa dagstur (22 km) är planerad att gå från Höörs station till Ekerödsrasten vid E22 för att förenkla hemfärd med kollektivtrafik.

Fortsättning följer …

Vänster: Varierad topografi och blandning av öppet landskap och lövskog på småstigar utmärkte dagsturen från Stockamöllan till Höör. Höger: Skåneledens märkning kan vara lätt att missa   

Det finns produkter som gör vardagsvandring mer njutbar – till exempel den genomtänkta dagstursäcken Hatka från finska Savotta. Ett annat exempel är appen Naturkartan som hjälper mig att hitta vandringssträckor i olika områden runtom i Sverige. Många märkta lokala vandringsleder verkar vara sökbara. Appen förenklar egenkomponerade dagsturer mellan två givna punkter.

Småsyskonet Hatka (12 l) från finska Savotta

Innan jag beskriver vandringssträckan skulle jag vilja presentera min nya följeslagare lite mer utförligt. Denna enkla, flexibla och funktionella ryggsäck är av det mindre slaget – väger 480 gram och rymmer 12 liter. Den är perfekt för vandring med LÄTT dagspackning och som vardagsrygga i stan istället för axelväska. (Även om ryggan slukar en A4-stor laptop så är den inte designad för att bära tungt innehåll pga av ovadderade axelremmar och avsaknad av höftbälte.) Storleken (25 x 40 cm) fungerar utmärkt för min rygg som tillhör en kropp som är 162 cm lång. Avståndet mellan axelbanden är dessutom anpassat för smala axlar. Savotta har designat den som komplement till större ryggsäckar som bärs av finska soldater. Jag räknar därför med lång hållbarhet. Lägg därtill dess tilltalande yttre – minimalistiskt och tidlöst. Det finns flera tillbehör som jag återkommer till i ett annat inlägg.

Denna dagstur (ca 23 km) började i Stockamöllan (hållplats Stockamöllan Lindarnas väg, ca 40 min från Lund med tåg och buss) och gick längs en kort bit av Vittserödsslingan och vidare längs en omärkt mindre grusväg förbi Våtseröd (8 km) för att ansluta till Skåneleden i Hallaröd och sedan fortsätta till Frostavallen (8 km) och slutligen Höör (7 km).

PS Detta är ingen sponsrad blogg. Jag skriver om produkter som underlättar en hållbar vardag (om dess design och funktionalitet är utöver det vanliga) och för att komplettera andra personers utvärderingar.

Egensnickrad start på dagsturen som startade vid busshållplatsen Stockamöllan Lindarnas väg och gick på grusväg till Hallaröd via Våtseröd

Vänster: Skåneleden och pilgrimsleden kompade från kyrkan i Hallaröd. Höger: sista 7 km från Frostavallen till Höör där spa i Åkersberg väntade

I Frostavallen delar pilgrimsleden (Hallaröd-St Olofs källa markerad med rött) och Skåneleden (orange) upp sig

Den underbara tågfärden från Berlin till Prag längs Elbe och Moldau i ”äkta” restaurangvagn med vita dukar, bordsbelysning, kypare och matlagningskök. Färden tar drygt 4 timmar

Tio dagar i Prag som både konferensdeltagare och turist skulle kunna sammanfattas med ljus, rörelse, gröna höjder och kultur. Ämnet för konferensen som pågick under tre dagar var ljus, rytm och cirkadisk hälsa. Därefter följde yoga på förmiddagen och gåturer tillsammans med maken i staden under eftermiddagen: Pragborgen på höjden, Petrinparken, Divoka Sarka och Kafkamuseet.

Tack vare parkerna, stadsgrönskan och floden blev värmen uthärdlig

Kafkamuseet var prioriterat eftersom det är 100 år sedan Kafka dog och för att allt han har skrivit numera finns översatt till svenska – ett projekt som tagit 24 år! (Nitton volymer på förlaget Bakhåll i översättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren.)

Vänster: Här på hörnet av Kaprova och Maiselova gatorna föddes Franz Kafka 3 juli 1883 i det dåvarande huset Dum U Veze, som betyder tornhuset (gatuadress: Namesti Franze Kafky 5/27 – Franz Kafka torget). Höger: Här på Celetna gatan 3/602 i huset Dum U Tri Kralu hade Kafkas pappa en butik på bottenvåningen 1887-1906. Familjen bodde vid samma tid på tredje våningen 1892-1907. Rummet där Kafka bodde när han gick på tyska gymnasiet och universitetet 1892-1906 (som låg runt hörnet i ett av husen vid det gamla torget) vetter mot Celetna Street

Att fly till parkerna var nödvändigt eftersom Prag inte är en gångvänlig stad och spårvagnar och bilar kör i hög hastighet nära smala trottoarer. Men stadens skönhet låter sig avnjutas på avstånd från högre höjder (när man har tröttnat på folkträngseln i gamla staden på andra sidan Moldau). Parkerna och trädplanteringar på stadsgatorna är Prags styrka i den värmebölja som pågick och kommer att bli allt vanligare. Mins två tjeckiska ord följde med hem efter 12 yoga pass i en helt fantastisk yogastudio med skickliga och inkluderande instruktörer: ”nade – vyde” (andas in – andas ut). Studion ligger dessutom i den något ”lugnare” stadsdelen Andel/Smichov.

En av två superljusa lokaler i yogastudion Yoga Movement i Prag (fotografier gör förstås inte lokalen rättvisa – inget är så svårt att fånga som det upplevda ljuset). I Berlin hittade jag en annan trevlig studio men mer kompakt och sidobelyst (Yogatribe)

Hotell Gamla Fängelset är känsligt renoverad och härbärgerar numera hotellgäster som delar duschar och badrum

I ett tidigare blogginlägg hänvisade jag till fängelsecellens högre boendestandard jämfört med vad Boverket föreslår i sina ändrade byggregler (remissförslag 2023). Nu var det dags för mig att få sova i en cell men från ett annat århundrade – en ombyggd cell från 1800-talet i det kulturhistoriska Hotell Gamla Fängelset. Jag upplevde ingen visuell instängdhet tack vare den höga rumshöjden (med ett tunnelvalv) och ett dubbelt så högt cellfönster jämfört med originalfönstret. Vädringsfönstret är inåtgående och gallret sitter på utsidan för att det ska vara möjligt att vädra (vilket hittills även har varit självklart i vanliga bostadsrum).

På fasadritningen syns de lägre originalfönstren i fängelsecellerna

När fängelset byggdes – för att ersätta förvaring av personer i slottens källare – var den nya ideologin att fångar skulle ”vårdas” i isolering. Från att fängelset togs i bruk 1861 till 1920 var fångarna därför tvungna att bära en huva med hål för enbart ögonen för att undvika kontakt med andra fångar på väg till enskild vistelse i en tårtbitsformad rastgård. På 1900-talet (från 1945) ändrades ideologin till ”vård” i gemensamhet vilket innebar att fångarna fick umgås. Fängelset stängs 1981 efter 120 år i drift.

Korridoren – nu med modern hotellinredning – gav fångvaktarna överblick. De tunga dörrarna till cellerna är originaldörrar men utan titthål