Det är andra gången jag deltar i Svenska miljöinsitutet (IVL) och BASTAs seminarium om giftfritt byggande. Denna gång i Spårvagnshallarna i Stockholm och i år var blandningen av talare mycket bättre:
– tillverkare från näringslivet (t ex Tarkett, branschorganisationen Svenska armaturindustri, IKEA),
– kemikalieindustrin (Rainer Otter/BASF),
– myndigheter (Kemikalieinspektionen),
– forskning (Carl-Gustav Bornehag, professor i folkhälsa från Karlstad universitet)
– privata och offentliga byggherrar och fastighetsägare (Skanska, Fastighetsägarna, Vasakronan, Trafikverket)
– kommuner (Kemikaliecentrum/Stockholm stad).

Bland de aktiva deltagarna i publiken fanns bl a representanter för brukarna (Astma- och allergiförbundet).

Några aktuella kemikaliefrågor som diskuterades var ftalater (mjukgörare i t ex PVC-golv) och Boverkets regeringsuppdrag att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av att införa ett lagkrav på loggböcker vid nybyggnad och ombyggnad. Båda frågorna intresserar mig särskilt mycket. Jag har själv valt plastmatta på golvet i våra våtutrymmen i Villa Trift 3.0. Äntligen har flera golvtillverkare sedan 2014 tagit bort ftalater i sina PVC-golv och ersättat med andra mjukgörare (DINCH eller vegetabiliska mjukgörare).

För min del föll valet på plastmatta eftersom jag prioriterar städbarhet och möjligheten att snabbt upptäcka ev skador. En plastmatta är ju både tätskikt och ytskikt på samma gång till skillnad från klinkergolv som antingen läggs på ett rollat tätskikt eller ett folietätskikt. Folietätskikt har sedan 2010 blivit branschstandard. Enligt nyligen genomförda tester har det visat sig att godkända tätskikt av folietyp inte håller tätheten. 17 av 20 tätskiktsfolier läcker vid skarvar och rörgenomföringar.

När det gäller loggböcker var jag en av de första som sammanställde en loggbok som uppfyller kraven i klassningssystemet Miljöbyggnad och frågan om lagstadgat krav på loggbok är inte lätt. Vetskapen om att huset är innehållsdeklarerat och fritt från farliga ämnen (med den kunskap vi har idag) är oerhört tillfredsställande och absolut värt merkostnaden. Att ta fram en loggbok, dvs leta reda på alla byggvarudeklarationer och föra in dem i loggboken är naturligtvis förenat med extra arbetskostnader. För mig innebar det tre dagars arbete att logga 74 unika byggvaror (spikar, skruvar och installationer ingår inte). Enligt mig är förutsättningen kostnadsfria databaser som tillhandahåller information om acceptabla eller tveksamma produkter, t ex BASTAonline. Min erfarenhet är att loggboken är ett bra verktyg för ett giftfritt produktval. Verktyget påskyndar omställningen till material som varken skadar miljön eller hälsan. Om tillverkare inte kan leverera innehållsdeklarerade material utan riskminskningsämnen och utfasningsämnen så väljer man som byggherre istället andra tillverkare (om möjligheten finns). Frågan är vilka minimikrav som kommer att ställas på loggbokens uppgifter. Om kraven på dokumentation är för omfattande blir merkostnaden högre. Systemet Miljöbyggnad har valt en bra modell där det finns möjlighet att välja ambitionsnivå vilket gör det möjligt för olika typer av fastighetsägare att anpassa insatsen.

De första chilifröna har grott och nu går det fort när plantorna får vistas i växthusets sommarvärme på dagarna som flödar av ljus