Fortsättning på föregående inlägg.

Är i Karlskrona och precis tillbaka från lugnt kvällsyogapass på Wellness Studio som varmt kan rekommenderas. Efter sju års yogaträning skulle man kunna tro att man behärskar grundpositionerna. Men på Gerdahallen i Lund har instruktörerna ingen möjlighet att korrigera runt 50 deltagare på ett yogapass. Därför passar jag alltid på när jag är på annan ort att klämma in lite yogaträning i en mindre studio. Oftast är det ett fåtal utövare och helt plötsligt blir det handpåläggning från instruktören för att uppnå den rätta vridningen eller fördjupa positionen. I love it! Ständig förbättring även om det är långt mellan gångerna. Med denna inledning från solhälsningar i yogastudion tänker jag glida över i annan praktisk soldyrkan.

Solvärmeanläggningen i Villa Trift 3.0 som installerades i april 2010 är den första anläggning jag har personlig erfarenhet av. Som arkitekt med miljöinriktning hade jag designat solenergilösningar till flera småhuskunder innan jag själv blev anläggningsägare. Ett par av kunderna valde vakuumrör. I andra uppdrag installerades eller planerades huset för plana solfångare. En av kunderna har installerat en tredje spännnade variant, ett sk dränerande system där värmebäraren är vanligt vatten. Solfångarna på taket töms på vätskan när systemet inte är i drift. Vätskan lagras tillfälligt i ett uppsamlingskärl i närheten av tanken. När solen strålar igen pumpas vätskan upp i solfångarna på taket. Systemet kräver ett noggrant utförande med självfall i solfångarna på taket och en något kraftigare solkretspump. Fördelen är att vätskan inte behöver glykol som gör värmebäraren frostsäker eftersom systemet töms automatiskt på vätska vid både överhettning, när solfångaren inte levererar någon värme och vid frysrisk. Men självdränerande system är än så länge inte lika vanlig som traditionella solfångarsystem. Läs mer om olika solvärmesystem här.

Den högtidliga avtäckningen i maj 2010. Det enda som återstod var täckplåten över framledning och returledning till solfångaren längst till höger

Jag fortsätter med några frågor och svar.

Några överraskningar när solvärmeanläggningen driftsattes?
Ett oväntat fenomen inträffade redan på hösten 2010. Upptäckte att solfångarna var delvis fyllda med imma på insidan av glaset. Jag ringde såklart återförsäljaren som lugnade mig. Det kan inträffa vid fuktig väderlek. Men solfångarlådan är inte helt tät så efter tag ventileras ånga ut.

Oro för överhettning som inträffar flera gånger under den varma sommarperioden?
Återförsäljaren säger att systemet klarar av överhettning ett tiotal gånger per år. Händer det för ofta bryts glykolblandningen ner vilket sliter på komponenter och ledningar. Bästa sättet att kontrollera vätskans tillstånd är att tappa ut en liten droppe genom en av ventilerna. Använd lackmuspapper för att kolla pH-värdet som inte ska sjunka under 7 eller titta på färgen som ska vara ljusrosa. Om vätskan är mörk och luktar är det dags att byta. Vid leveransen är pH-värdet mellan 9 och 10,5 den färdiga glykolblandningen Tyfocor. Jag har inte gjort det än med det rekommenderas med 3 till 5 års mellanrum. På att-göra-listan i sommar.

Minnesvärt?
Tillfredsställelsen att se solen ladda tanken första gången och premiärduscha i solvärmt vatten. Och än idag!

Skickliga installatörer med erfarenhet av solvärmeanläggningar är helt nödvändigt. Till vänster Ismail från Solrike Energi och till höger Dan från Lundabygdens Rörservice