Innegivaren är hjärnan i byggnaden som styr värmetillförseln. En del byggnader har både innegivare och utegivare. Syftet med att styra ventilations- och värmesystemet i en byggnad är att hushålla med värme och el och samtidigt säkerställa ett bra inomhusklimat. Jag är mycket nöjd med vårt snabbreglerade radiatorsystem som är bra på att ta till vara gratisenergin från solen, människor, apparater och belysning. I byggnader med ingjutna golvärmeslingor i betongplattan är förutsättningarna inte lika bra pga av systemets tröghet. Men golvvärmesystem har andra fördelar.

En känslig innegivare utan lång fördröjning kan spara många kilowattimmar. När solen värmer rummet där innegivaren är placerad skickas snabba signaler via en tunn ”telekabel” från innegivarens kretskort till shuntmotorn som reglerar framledningstemperaturen till radiatorsystemet. Om innegivaren är olämpligt placerad kan effekten bli sämre termisk komfort i t ex gavelrum med mycket yttervägg eller rum mot norr.

Ett alternativ är ett styrsystem med flera innegivare och ett medelvärde om det är det svårt att hitta en neutral placering. Men flera innegivare förekommer sällan i småhus och det känns onödigt komplicerat. Någonstans går gränsen för elberoende automatisk styrning. När Villa Trift 3.0 byggdes fick jag frågan av en reporter om varför här inte finns närvarostyrning för belysningen, dvs lampor tänds och släcks automatiskt när någon är i rummet. Jag svarade att i offentliga lokaler och kontorslokaler kan närvarostyrning spara pengar och energi om användarna är dåliga på att släcka. I hemmiljö är det billigare att släcka manuellt. En annan vinst är förhoppningsvis mer energimedvetna användare.

Belysningen i skafferiet och alla andra rum i Villa Trift 3.0 tänds och släcks manuellt. Läs mer om styrningen i förra inlägget