Det inledande frågan i första inlägget om metaller har inget självklart svar. Är metallfasader ett hållbart materialval? Materialval påverkas av flera miljöaspekter: livslängd, kostnader (livscykelkostnad och inköpskostnad), materialets krav på skötsel och rengöring, påverkan på miljön i form av resursförbrukning, utsläpp och avfall, anpassning till kulturmiljön, estetiskt uttryck mm. Plåttak har t ex flera fördelar. Materialet klarar låga taklutningar och har en livslängd på upp till 80 år. Tegelpannor av hög kvalitet kan hålla lika länge men kräver en taklutning på minst 14 grader.
På plåtseminariet Plåt 12 förra veckan visades fantastiska publika och kommersiella byggprojekt av skickliga och namnkunniga arkitektkontor. När jag var på Passivhus Norden konferensen i Helsingfors oktober 2011 förälskade jag mig i Helsingfors musikcenter ritat av Marko Kivisto/LPR Arkitekter (2011) som ligger i gott sällskap mellan Kiasma kontsmuseum ritat av Steven Holl (1998) och Finlandiahuset ritat av Alvar Alto (1971). Musikcentret har ett fasadmaterial som på avstånd ser ut som sten men på närmare håll visade sig vara en präglad metallfasad av förpatinerad koppar Nordic Green Living 1.
Kiasma (längs upp till vänster) och Finlandiahuset i Helsingfors med marmorskivor som bågnar
För mig kan det vara lättare att acceptera påkostade ikoniska offentliga byggnader jämfört med exklusiv vardagsarkitektur. Man ska ju ha råd att bo och verka i sin stad. Men det finns förstås gränser för exklusiv varumärkesdesign. Alvar Aalto var orubblig i sitt val av marmor från Cararra på konserthuset i Helsingfors som tyvärr bågnar eftersom fasadskivorna är för tunna. Fasadkonstruktionen tillåter inte att man monterar tillräckligt kraftiga och mindre deformationsbenägna marmorskivor. Ett alternativ var att byta till finsk granit men förslaget gillades inte av bl a Museiverket. Istället byter man skivorna med jämna mellanrum. Resursslöseri kan man tycka, precis som när moderna fasadkonstruktioner kostar 90 000 kr per m2.