Fönster med utvändig kondens en tidig morgon som torkar upp under förmiddagen

Fönster är inte bara ett ljusinsläpp. Det blir extra tydligt på energieffektiva fönster som vid en viss tid på året får utvändig kondens på glaset. Fenomenet inträffar under kalla klara nätter med hög relativ fuktighet, dvs luften innehåller mycket vattenånga. På fönster med väldigt lite värmeläckage inifrån rummet blir den yttre glasytan extra kall om fönstret vetter mot en bar himmel som inte skuggas av t ex takutsprång, vegetation eller ett skärmtak. På morgonen har vattenånga kondenserat på den nerkylda ytan och glaset är inte längre transparent.

Samma fönster med utblick

Ett annat tillfälle som ger samma effekt är hus som har byggnadsställningar med täckande ljus presenning utanför fönstret, t ex när fasaden ska renoveras eller liknande. Fönstren ger fortfarande ljus in i rummet om än reducerat. Men utblicken mot det fria är försvunnen. Hur påverkar detta upplevelsen av rummet inifrån? Räcker det att få in ljus utan att kunna se ut? Ja, möjligen i vissa rum där man inte vistas mer än tillfälligt, t ex ett badrum eller ett förråd och kanske en tvättstuga. Men rent allmänt är fönster så mycket mer än en bländare med uppgift att släppa in ljus. Vi förväntar oss mycket av fönster, som t ex att:

• kunna se ut
• få bra arbetsljus
• det släpper in solsken (och värme)
• det ger plantor ljus
• det ger möjlighet till vädring
• ger behagligt ljus i rummet
• det ger möjlighet att följa årstidens växlingar
• se vädret
• se himlen
• se liv och rörelse utanför

All dessa funktioner påverkas av fönsterstorlek, placeringen på väggen i sidled och höjdled, väderstreck, ljusgenomsläppligheten i glaset, antal glas, glasets färg, fönstrets utformning med karmar, bågar, tvär- och mittposter och spröjs och fönstrets underhåll (smutsiga glas kan minska ljusinstrålningen med strax under 10 %). Det är svårt att hitta någon annan byggnadsdel med så många funktioner.