Den ska vara upplysande och lätt att förstå – då kommer den positiva effekten omedelbart, dvs trygghet och sinneslugn. Jag talar om vägledande skyltning i det offentliga rummet, t ex kollektivtrafikens resanderum. Skyltar är ju ofta något man som resenär uppmärksammar först av allt, t ex utgång/exit-skyltar när man stigit av tåget på perrongen och följer de andra resenärerna som vid slutet av perrongen helt plötsligt delar upp sig åt olika håll (dvs om det är en säckstation).

Mina senaste kollektivtrafikresor gjorde jag med det statliga schweiziska tågbolagets spårvagnar i Zürich (zon 110) och snabba fjärrtåg från Zürich till Milano. Centralstationen i Zürich är underbar för en utlandsresenär för att den är så överblickbar. När spåren finns i markplan och stationen är en säckstation är det lättare att hitta rätt perrong eller hitta ut. När man väl stigit ombord blir man överlycklig av att mötas av digitala skyltar som visar precis var man befinner sig i tåget. En annan sak som bidrar till en mer njutbar resa är när det finns generöst med skyltar på tåget med aktuell rutt, nästa stopp och ändstation. Reselycka, helt enkelt.

Generöst med digitala skyltar på tåget till Milano

Men skyltning kan även säga något om vad som förväntas av resenärerna för att främja en kollektivt bättre reseupplevelse. Piktogrammen ovanför utgången på spårvagnen i Zürich överraskade mig.

Illustrativa piktogram på spårvagnen: rökning är förbjuden, liksom tiggeri och vandalism, du måste ha giltig biljett och parkera inte skorna på sätet

Resanderum behöver, precis som staden, sina landmärken för att underlätta orienteringen. Varför inte i form av en hängande skulptur?

Niki de Saint Phalle:s hängande skulptur ”Den blå ängeln” (1997). För svenskar som har varit i Stockholm är hon kanske mer känd för sina skulpturer utanför Moderna museet