arkiv

Etikettarkiv: miljöanpassat byggande & boende

Enstaka besökare i Villa Trift 3.0 har reagerat på våtrumsmattan av PVC i badrum och wc/dusch eftersom klinkergolv är standard i nyproducerade bostäder. Just i våtrum föredrar jag ett golvmaterial som både fungerar som ytskikt och tätskikt. Det känns som ett tryggare alternativ än klinker på ett osynligt rollat tätskikt. Ett slätt våtrumsgolv är dessutom mer lättstädat och man slipper använda onödigt starka kemikalier som klinkerfogar oftast kräver. Hade det funnits något PVC-fritt golvalternativ för våtrum till en rimlig kostnad hade jag naturligtvis valt det. För mig är det däremot otänkbart att välja PVC-golv i torra utrymmen där det finns flera miljöanpassade alternativ.

Men hur miljöriktig och hälsosam är en plastmatta med mjukgörare? De miljömässiga nackdelarna med PVC är mängden klor som gör att svårnedbrytbara dioxiner bildas vid förbränning vid en viss temperatur. Dioxinbildningen minskar om man tillsätter svavel vid förbränningen eller genom att förlänga förbränningstiden vid höga temperaturer. Det bildas även försurande saltsyra men saltsyran kan neutraliseras i en kontrollerad avfallsförbränningsanläggning. Mjukgörare eller ftalater som de kallas på kemispråk frigörs (emitterar) när plastmattan är nylagd för att så småningom klinga av. Fyra ftalater klassificeras av EU som fortplantningsstörande: DEHP, DBP, BBP och disobutylftalat (se föregående inlägg). PVC-mattan Forza från Forbo som finns i bad och dusch i Villa Trift 3.0 består 19–21 % av DINP. DINP anses bäst från miljösynpunkt och räknas inte som ett utfasningsämne. Kemikalieinspektionen saknar tyvärr fortfarande kriterier för hormonstörande ämnen. I byggnader som GULD-klassas tillåter inte klassningssystemet Miljöbyggnad att det finns utfasningsämnen som överstiger specificerade haltgränser. Haltgränserna varierar för olika ämnen, 0,01–0,5 %  (indikator nr 15: Utfasning av farliga ämnen).

Läs om ftalatfria PVC-golv för våtrum i förra inlägget.

Blev glatt överraskad på våtrumsmässan på Slagthuset i Malmö 30 november som arrangerades av Skånsk Byggtjänst. Golvtillverkaren Altro kommer till våren ut med en homogen 2 mm PVC-matta för våtrum utan ftalater. Det finns flera ftalater och en del av dem klassas som hormonstörande och cancerogena. Istället för ftalater används majsbaserade mjukgörare. I Altros Safetygolv som är halksäkra används krossade olivkärnor för att göra ytan lite kornig. Materialspill från renskärning vid mattläggning och produktion återvinns och blir råvara i nya golv. Tyvärr kan inte utriven plastmatta återvinnas pga lim- och spackelrester. Förnybara råvaror och återvinningstänk är ett steg framåt.


Foto ProService

På golvet i badrum och duschrum i Villa Trift 3.0 ligger den helt släta PVC-mattan Forza från Forbo. Produkten klarar BASTA-kriterierna. Mattan innehåller visserligen mjukgöraren DINP men den är inte klassad av EU som särskilt farlig. På Kemikalieinspektionens hemsida kan man läsa att andra mjukgörare som DEHP, DBP, BBP och disobutylftalat är fyra av 46 ämnen som finns med på EU:s lista till kemikalieförordningen Reach över särskilt farliga ämnen. Altro har sedan länge använt fosfater istället för ftalater som mjukgörare. När klorparaffinerna försvinner från Altros produkter nästa år kan även deras golv registreras i BASTA-systemet.

Fredagens studiebesök i Villa Trift 3.0 var lika givande som tidigare besök. Svenska Stenhusföreningen fick en kort genomgång av husprojektet och klassningssystemet Miljöbyggnad samt en visning av bostaden på 132 m2. En av besökarna från ett husföretag berättade att flera av deras kunder i Lund har planerat för en avskiljbar boendedel för uthyrning precis som i Villa Trift 3.0. En flexibel planlösning är en smart strategi för egnahemsbyggare som bygger i Lund där söktrycket alltid är stort. Uteluftsventilerat skafferi är också efterfrågat av småhuskunder.

Det blev en del diskussion om olika miljöklassningssystem. Det går inte att utnämna en självklar ”vinnare”. Alla system har sina för- och nackdelar. Som byggherre behöver man fundera på vilken miljöaspekt man prioriterar och vad man vill kommunicera med sin klassning. Enfrågesystemet GreenBuilding är ett alternativ för den klassar lokaler och enbart vill fokusera på energiaspekten. En Svanenlicens kan vara lämplig för ett husföretag som är totalentreprenör och har stor volym i försäljningen av sina kataloghus. En fastighetsägare som hyr ut kommersiella lokaler på den internationella marknaden föredrar kanske ett internationellt system som brittiska Breeam eller amerikanska Leed. Är man som jag intresserad av verklig och inte bara beräknad miljöprestanda är Miljöbyggnad ett lämpligare alternativ. Miljöbyggnad ställer nämligen krav på uppföljning av flera av indikatorerna på energiområdet och innemiljöområdet. Kostnaderna för certifiering skiljer sig dessutom avsevärt mellan systemen.


Översikt över bedömda miljöaspekter i olika miljölklassningssystem (källa www.sgbc.se)

En fråga som jag aldrig hann fördjupa mig i gällde värmelagring i invändiga stenväggar. Ju tyngre stenmaterial desto bättre värmelagringsförmåga. Men bygg inte onödigt tjocka innerväggar eftersom värmen inte hinner tränga in djupare än mellan 10 och 20 cm på ett dygn. Dygnslagring av värme i stenväggar förutsätter dock att nattemperaturen är ett par grader lägre än temperaturen på dagen. Annars avges ingen värme till rummet från stenväggen på natten. Nattsänkning förutsätter dessutom ett snabbreglerat värmesystem, dvs t ex radiatorvärme framför trög golvvärme. Läs mer om detta i Carl-Eric Hagentofts utmärkta bok Vandrande fukt Strålande värme, så fungerar hus, utgiven på Studentlitteratur 2002.

Min absoluta favorit från den första odlingssäsongen i Villa Trift 3.0 är fänkålen. Två sorter samsades i landet: knölfänkål ”Finale” från Jennys fröer och sånt och sötfänkål ”Fino” från Lord Nelson. På bilden syns årets sista exemplar som åker ner i wokpannan till helgen tillsammans med den sista gula mangolden ”Golden chard”  från Runåbergs fröer. Det känns lite overkligt att fortfarande skörda när det bara är ett par månader kvar till nästa års gröna satsningar (beställning av fröer, förberedelser för förkultivering mm).


Hopppas att lite frost inte påverkar smaken


Kafka övervakar mätningen i bokhyllan. En alternativ placering av den svarta mätdosan är taklampan mitt i rummet som syns i bakgrunden. Men en mätdosa som blickfång över soffbordet i vardagsrummet under flera månader känns tveksamt…

Nu är äntligen två detektorer uppsatta i två bostadsrum, ett sovrum och vardagsrum. De svarta detektorerna gör en långtidsmätning av radon i inomhusluft. De sitter förmodligen uppe till början av mars. Två månader är minimun för att mätningen ska bli tillräckligt noggrann. Detektorerna ska helst placeras mitt i rummet hängande i en lampa eller på en hylla. Inte helt lätt eftersom de samtidigt INTE får placeras:
– i närheten av starka luftströmmar (dvs inte för nära ventilationsdonen),
– närmare väggen än 25 cm,
– närmare än 1,5 meter från tilluftsdon, ytterdörr, fönster, element eller annan värmekälla,
– närmare än 0,5 m från frånluftsdon,
– på golvet,
– i köket (utom i lägenheter som endast består av ett rum och kök),
– i våtutrymme eftersom det inte räknas som boutrymme.

Läs mer om radon i inomhusluften och kraven i systemet Miljöbyggnad i tidigare inlägg.

Vilket magiskt datum! Dagens inlägg har mer karaktären av en fundering med anknytning till tidigare påannonsering om Tim Jackson. I sitt korta föredrag på TED Talk (Tim Jackson´s economic reality check) betonar han vikten av gröna investeringar i samhället och hushållen. Han ställer även den oundvikliga frågan: Varför är vi så dåliga på att genomföra lönsamma energieffektiviseringarna i våra hem? Hans svar är att vi är så upptagna av att få vardagslivet att gå ihop.

Jag håller delvis med honom men tror att förklaringen är mer komplex. Varför hinner så många av oss som har det gott ställt med att renovera och förbättra t ex badrum och kök trots livspusslet? Kan det handla om människans psyke som stimuleras av synliga förbättringar? Drivkraften kan vara personlig tillfredsställelse eller statusmarkering. Lägga 15 000 kr på tilläggsisolering av vinden eller ett nytt parkettgolv? Ny isolering på vinden syns på energiräkningen men räkningar är inget man kollar på varje dag.

Men samtidigt är det många egnahemsägare som tar fukt i källaren och mögelrisk på allvar när de dränerar om sina hus. Ett nytt dräneringssystem runt husgrunden blir osynligt så fort dräneringsdiket är igenfyllt. I gengäld slipper man parkett som reser sig i källaren, mögelluktande kläder och puts eller tapet som lossnar från källarväggen. En fuktfri källare ger ofta direkt invändiga synliga effekter.

Eller är förklaringen att energin är för billig? Med högre energipriser blir åtgärderna ännu mer lönsamma. Då kan man fråga sig om t ex danskarna är bättre på att genomföra energiåtgärder som har dubbelt så höga elpriser. (Vet inte svaret men ska ställa frågan vid nästa byggseminarium med danska deltagare.)

En annan tänkbar förklaring kan vara att fastighetsägare är vana vid statliga stödprogram och avvaktar med åtgärder tills det finns bidrag eller andra ekonomiska incitament. Träffade nyligen en bostadssakkunnig på länsstyrelsen som bekräftar att stöden till byte till energieffektiva fönster och byte av värmesystem var väldigt populära.

Ett ytterligare hinder för energibesparingar kan vara fällan att fokusera på återbetalningstid istället för årlig kostnad + årlig besparing med hänsyn till ränta och livscykel. Helhetstänkande och beräkning av livscykelkostnad är en viktig nyckel för energismarta fastighetsägare. Om man väljer att tro på synlighet och visuella kvaliteter som en viktig motor för förändringar i hemmet kanske miljöklassat boende har goda utsikter. En plakett som pryder entrén är väl ett tilltalande smycke i hemmet?


LED-ljuskällor i hallarmaturerna i Villa Trift 3.0. I pendellampan över bardisken sitter en lågenergilampa. I vitrinskåpet speglar sig Light On från Ifö över diskbänken med lågenergihalogen som har bättre färgåtergivning

Detta inlägg är en fortsättning på föregående inlägg om energieffektiv belysning. Och varför spelar belysningen någon roll i ett energieffektivt samhälle? I Sverige används en femtedel av den totala elförbrukningen för att lysa upp tillvaron. Belysningen står även för 20 % av det enskilda hushållets elförbrukning. En vanlig glödlampa avger 5 % ljus och resten blir värme. Lågenergilampor och lysrör omvandlar istället ca 25 % av tillförd el till ljus.

När jag planerade belysningen i Villa Trift 3.0 fick jag god hjälp av Energimyndighetens skrift God belysning från 2008. Utgångspunkten för planeringen var flexibilitet i val av ljuskällor och armaturer. Därför saknas infällda spotlights och de flesta armaturer har E27 sockel. Bänkbelysningen i kök och pentry har lysrör precis som tvättstugan. I kontoret används kompaktlysrör med stift. Den festligaste och mest flexibla lampan heter Trix är takmonterad i pentryt. Ljuskällan i de tre spotlightsen är LED, 4 W per spot, och spotlightsen är flyttbara på ett magnetisk fäste. I badrummen finns åtminstone en snabbtänd LED eller lågenergihalogen på 40 W i kombination med lågenergilampor. De nytillverkade armaturerna kommer från IKEA och Zero. Secondhand-armaturerna är tillverkade av Lyktan och Fagerhult (inköpta på Lions årliga loppis i Maglehem och Kivik).


Det absolut viktigaste i miljöanpassad ljusdesign är att minska behovet av elektrisk belysning. Fönstren mot söder är extra höga för att dagsljuset ska nå långt in i det djupa huset

Min tidigare blogg om Villa Trift 3.0 på adressen pecanstudio.bloggagratis.nu är inte längre åtkomlig. Bloggagratis har utan förvarning lagt ner sin domän och alla bloggar! På bloggen följde jag bygget av Sveriges första Miljöklassade bostad Villa Trift 3.0 enligt det nya frivilliga systemet Miljöbyggnad och boendet det första året. Här fortsätter jag att dela med mig av erfarenheter och överraskningar i ett nybyggt lågenergihus. En del av historiken bakom Villa Trift 3.0 kommer att rekonstrueras den närmaste veckan men större delen av materialet i förra bloggen har tyvärr gått förlorat. Inläggen kommer även handla om miljöklassningar i allmänhet med internationella utblickar och egna funderingar kring dagens och framtidens boende. Min blogg vänder sig till lekmän och branschfolk som är intresserade av både miljökrav i designskedet och uppföljning av faktisk miljöprestanda, dvs om bostäderna lever upp till förväntat resultat.

 

Det sista inlägget på förra bloggen handlade om kvävedioxider i inneluften och om provtagarna som var på väg till labbet. Nu har resultatet kommit! Mer om detta i kommande inlägg.