arkiv

Etikettarkiv: Mecklenburg-Vorpommern

Fortsättning på föregående inlägg.

Målet var vårt första Storchennest hotell i Ankershagen (storken har inspirerat många hoetellnamn längs hela sträckan till Berlin). Det mest karakträsitiska längs denna etapp var lämningar efter islandsisen för 15 000 år sedan och landskapet påminde mycket om Drakamöllan på Österlen.

En del av sträckan gick längs järnvägen mellan Rostock och Berlin (Rostock-Neustrelitz färdigställdes på 1880-talet)

Renoverat hus i Kargow med imponerande vasstak

 

En superfin sträcka med beteslandskap och stenblock från inlandsisen hitforslad ända från Skåne! (Se nedan)

Sandiga jordar överraskade

 

Fortsättning följer…

Kärt återseende med Waren vid Müritssjön – Tysklands största insjö

Efter att ha tillbringat mellan åtta och tio timmar om dagen utomhus i behaglig sommartemperatur (23–32 grader) under tio dagar blev hemkomsten till ett nästan höstlikt Lund en smärre chock på flera sätt: benen var inställda på att gå i snitt tre mil om dagen, ögonen ville bada i uppiggande dagsljus och lungorna längtade efter lantluft. Efter att ha vilat upp oss två dagar vid slutmålet – ett välutrustat hotell i Mitte i Berlin – var det dags att ta fultransport hem till Lund från Tegel. Men både maken (den löpande författaren Dekius Lack), som sprungit sträckan, och jag kände oss lika pigga som vid starten i Waren.

Bästa följeslagaren – en bra papperskarta med alla vandrings- och cykelvänliga leder

Förra året tog vi första sträckan från Lund till Waren och i år avslutade vi vår Berlinfärd. Större delen följde den markerade Fernradweg Berlin-Kopenhagen som emellanåt sammanföll med andra märkta leder som t ex Havel-Radweg, och vandringsleder i fyra olika kulörer. Denna resa passar med andra ord vandrare, löpare och cyklister som gillar låglandsnatur och landsbygd med omväxlande skog, vatten och öppna landskap. Orterna längs sträckan är mestadels småsamhällen men några har en befolkning på mellan ca 15 000 och 40 000 inv (Waren, Zehdenick, Oranienburg, Hennigsdorf). Men resan toppas med miljonstaden Berlin (ca 3,5 milj) som var slutmålet.

Man når Mitte norrifrån längs kanalsystemen

I kommande blogginlägg lägger jag ut några snapshots med lite bildtext för att locka fler att besöka forna Östtyskland. Här finns ett natur- och kulturlandskap som har stora likheter med Österlen och därför kan borta ändå kännas som hemma. För att sammanfatta allt redan nu kommer här snabbläst resekaraktäristik i bekvämt listformat.

  • Ofattbart: Att ta sig in västerifrån till Berlins centrala delar längs vatten och genom grönska utan att korsa särskilt många stora vägar.
  • Slående: alla båthamnar! Fast man befinner sig i inlandet (beror på att det finns rikligt med farbara vattenleder och stora sammanhängande sjösystem). Jorden är dessutom så sandig att man tror att man går längs kusten.
  • Ljudminne: krasande ekollon och hackspettar.
  • Rörelseminne: vibrationerna i sängen från nattågen i Furstenberg Havel.
  • Foder: medhavda ägg, äpple och örtte i liten termos från hotellfrukosten + jordnötter och torkade fikon.
  • Överraskning 1: inga mygg i våtmarkerna i skogen förrän fjärde vandringsdagen, men getingsommar även i Tyskland.
  • Överraskning 2: att få se det modernistiska bostadsområdet Großsiedlung Siemensstadt i Berlin (1929–31) som finns med på UNESCOs världsarvlista.
  • Överraskning 3: att 3,5 mil till fots under ett par dagar i sträck kan vara så jobbigt.
  • Besvikelse: såg varken bäver eller utter längs floden Havel.

Några punkter som kan påverka genomförandet:

  • Underlättar: Papperskarta med fast skala, åtminstone 1:50 000 med Googles offline-kartor som backup, tio timmars sammanhängande sömn och något att döda getingar med.
  • Försvårar: 1 gin o tonic + 1 glas rött + tropisk natt i ett hotellrum på vinden utan aktiv kylning.


Nu är det genomfört – årets vandring med ringa höjdskillnad i böljande slättbygd och lövrik skog, på slätmark med omväxlande betong eller asfalt och på grusade skogsvägar, mellan medeltida städer och småsamhällen i norra Tyskland som förr tillhörde Östtyskland.

Jag och min man tog oss fram med egna kroppar och all packning på ryggen (3 repektive 4 kilo). Han skriver löparromaner (Dekius Lack) och är ultralöpare och sprang som vanligt i förväg ut på egna vägar och egna äventyr – hans mål med färden var Müritz Lauf (76 km), men han gjorde det lite svårare för sig genom att flytta tillbaka startlinjen till Lund. Ett projekt som han lyckades genomföra utan problem. För egen del vandrade jag 5 km/h. På kvällen möttes vi på det förbokade övernattningsstället. På sjunde dagen var vi framme vid slutmålet Waren/Müritz, som ligger nästan halvvägs till Berlin, efter sex dagars förflyttning och två vilodagar. Dag nio vilade vi upp oss för att kunna avsluta resan med det årliga Müritz-loppet. Jag valde den kortare sträckan 26,5 km. Vi hade obeskrivlig tur under hela resan – inga skador och perfekt väder utan regn när vi förflyttade oss på dagarna i ca 20 grader. Jag gick ofta helt ensam flera timmar i sträck. På vissa sträckor fanns det gott om semestrande cykelturister, men inga vandrare.

Dag 1: Lund – hållplats Holmeja väg 108 (ca 30 min med direktbuss nr 165 mot Svedala).
Torup – Trelleborg (30 + 5 km längs Skåneleden Nord till Syd nr 2, övernattning).
En helt okej sträcka men det finns finare etapper av Skåneleden. Gillade att gå den här årstiden när det är aktivt på fälten med jordbruksmaskiner. Rapsen skördades för fullt.

Dag 2: Trelleborg – Rostock (vilodag, bortsett från 8 km gång från färjeläget till centrum). Överfarten med färja tog 6 timmar. En sovhytt fast det var dagtid var räddningen. Rostocks färjeläge ligger en bra bit utanför stadskärnan. Prickade in Hansa-veckan med gamla segelfartyg som visade upp sig i hela inre hamnen. Vi tog oss ca 8 km till en nybyggd friggebod för uthyrning som låg mycket centralt i en privat trädgård. Lyckades få tag på en detaljerad vandrings- och cykelkarta över regionen. Sov skönt och njöt av doften av nytt trävirke.

Dag 3: Rostock – Schwaan (22 km). Övernattade i ännu en ny liten trästuga men denna gång på en campingplats vid en stilla sjö. Vänlig personal i campingens enkla servering som fixade en specialsallad. Traditionell gatuköksmat var nämligen det enda som fanns på menyn.

Dag 4: Schwaan – Mistrof – Lüssow – Güstrow (25 km). Ett alternativ var att gå via Bütsow men det skulle blivit en betydligt längre sträcka. Gick tyvärr lite vilse i ett skogsparti och förlorade lite tid. Men slapp i alla fall bilvägarna större delen av sträckan.

Dag 5: Güstrow (vilodag). Hyrde cykel i närheten av det nybyggda hotellet och tog mig in till den medeltida stadskärnan med gammalt gatunät, slottt från 1500-talet, en domkyrka med delar från 1200-talet och skulpturer av Ernst Barlach.



Fortsättning följer…