Efter sommarens walk-run (dvs maken springer och jag går samma sträcka) är projektet ”vandra längs Skånes kust” nästan avslutat. Det återstår bara att traska längs kusten mellan Ystad och Falsterbo.
Till skillnad från tidigare somrar var årets walk-run i augusti lite för lång för att genomföra på 10 dagar. Vi fick därför ta hjälp av kollektivtrafiken på några småsträckor. Gångsträckan landade på ca 23 mil på tio dagar inklusive två vilodagar i Simrishamn och Ystad.
De första tre dagarna (Rolsberga-Höör-Kristianstad-Yngsjö) blev en prövning för fötterna i lättviktskängor som inte testats på längre sträckor i högsommarvärme. Kängor måste ha plats för fötter som sväller. Det var alldeles för tuffa inledande dagsetapper på 37, 39 respektive 28 km.
Sträckan från Yngsjö till Brösarp (25 km) var mer överkomlig och naturskön eftersom jag inte avvek från Skåneleden. Från Simrishamn till Mälarhusen (24 km) regnade det nästan utan uppehåll. Men det var ett skonsamt duggregn jämfört med de dryga 100 mm som föll i Gävle lite senare.
Nästa sträcka från Mälarhusen till Nybrostrand (24 km) blev desto mer av ”Endurance” i kastvindarna på Hammars backar. Men en bra vindtät jacka med reglerbar kapuschong är vad som behövs. Efter en vilodag i Ystad tog vi buss till Sövdeborgskorset norr om Snogeholmssjön för att hoppa på Skåneleden till Veberöd (Sövde-Blentarp-Dörröd-Veberöd). Den elfte dagen blev en resdag med buss från Veberöd till Lund.
Trots att jag har upplevt en hel del av Skånes natur och samhällen genom åren inser jag hur mycket som finns kvar. Årets överraskning var trakten vid Romeleåsen och Blentarp med fantastisk utsikt och variation i natur- och kulturbygd. En annan var Sandhammaren.