arkiv

Etikettarkiv: empatisk design

(Fortsättning på föregående inlägg)

Handikapporganisationernas kontorshus genomsyras av medvetet gestaltade lösningar som engagerar flera sinnen. Jag beskrev till exempel akustiken och ovanljuset i förra inlägget. Förflyttning såväl innomhus som utanför byggnaden är lika viktig. Bänkarna utanför inkräktar inte på gångytan. De är istället placerade på den upphöjda nivån där de samsas med träd och andra gatumöbler. I byggnadens vindfång har ledstråket en annan riktning på mattluggen för att underlätta orienteringen. Personer med nedsatt syn kan känna sig fram med hjälp av undersidan av skosulorna.

Vänster: Snubbelfritt på gångytan. Höger: Vindfång med anpassad torkmatta

I receptionen på bottenvåningen valdes fasta höjder på receptionsdisken istället för en höj- och sänkbar disk. Guiden förklarar att det var ett medvetet val för att undvika att göra ett nummer av individuella skillnader (dvs undvika att under flera sekunder sänka från ståhöjd till en höjd anpassad för rullstolsburna och barn).

Vänster: Konventionella ledstråk finns bara på bottenvåningen och i källaren. På övriga plan (där besökare vanligtvis inte vistas) finns andra typer av markeringar – en liten ”upphöjd punkt” på räcket så att man vet var närmaste korridor mynnar. Höger: Alla trappnosar är markerade – inte bara första och sista steget som i svenska tillgänglighetsråd

I korridoren är det delvis indirekt ljus men assymetriskt placerad så att det faller på den kulörta väggen. Ljusarmaturerna är infällda i rak linje för att underlätta orienterbarheten. Vid pentryköket valde man istället infällda spotlights med riktat ljus som både lyser upp golvet och ger skuggor i ansiktet för att hjälpa personer med nedatt hörsel (det är lättare att läsa ansiktsuttryck och läpprörelser med ett modellerande ljus). Det finns avbländande raster på alla infällda ljusarmaturer i korridoren utom spotlightsen

Vänster: Olika modeller på stolarna i matsalen så att man kan välja sin egen favorit. Höger: Alla strömbrytare, uttag och dörröppnare i svart för att kontrastera mot väggens kulör ljuskontrasten är alltid minst 60%). De senare är dessutom placerade i fothöjd så att rullstolsburna kan trycka med foten

Direkt dagsljus vid kontorsarbetsplatserna har prioriterats vilket ledde till att byggnadsformen anpassades från cirkulär volym till en volym med flera ”fingrar” för att maximera fönsterväggarna

En inglasad modell av byggnaden

Handikapporganisationernas kontorshus är resultatet av en annorlunda tävling med täta kontakter mellan beställaren (entreprenören och hyresgästen) och arkitekterna. Force4-architects tog hem segern med sitt förslag som utvecklades från cirkulär byggnadsform till fingerform med centralt atrium och ovanljus. Projektet är superintressant av flera anledningar:

– tävlingsprocessen (med t ex delavstämning så att beställaren får chans att hindra tokiga designbeslut),

– inkluderande design (eller universell utformning som det även kallas) som gör att personer med olika funktionsnedsättningar kan använda, orientera sig och trivas i byggnaden, och till och med utrymma den vid brand på egen hand,

– designuppdrag som inkluderar omgivningen (t ex gångvägen från tågstationen är utformad med hänsyn till tillgänglighet så att de som arbetar och har funktionsnedsättning lätt ska kunna förflytta sig till fots).

Jag var här i juli på ett studiebesök som arrangerades i samband med den internationella världskonferensen för arkitekter (UIA World Congress of Architects) i Köpenhamn – utsedd till arkitekturhuvudstad av UNESCO.

Besöket var enastående och guidningen grundlig med såväl brukare som entreprenör och arkitekt på plats. Efter besöket var jag helt uppfylld som man kan bli när ett projekt känns unikt och byggt av engagemang. Nu har vi ännu ett självklart stopp på studieresan som varje år går till Köpenhamn med trettio arkitektstudenter i kursen Light, colour and space.

Fortsättning följer …

Ovanljus lyser upp det centrala atriumet

Vita ljudabsorberande räcken – den vita kulören minskar risken för bländning när blicken vandrar uppåt mot ljusöppningen i taket (eftersom konstrasten blir mindre mellan vita ytor och den ljusa himlen utanför takfönstren)

Projektet Iggy till vänster och Tolv hus till höger. Iggy har en fasad av rosttrögt stål. Tegelhuset har en trästomme som är klädd med tegel murat med kalkbruk för att undvika synliga vertikala rörelsefogar (så kallade dilatationsfogar) 

Bostadsprojekten ligger i Norra Sorgenfri i Malmö. Det som förenar projekten är att båda är resultatet av två arkitektföretag som inte nöjer sig med att vara sidokonsulter. Företagen är istället byggherrar (dvs beställare) och arkitekter som själva utvecklar sina bostadsprojekt, låter bygga dem och förvaltar eller säljer bostäderna efter byggskedet. Det finns nog inget mer lärorikt och stimulerande för en arkitekt än att både hålla i plånboken och designen. Byggherren är ju den som prioriterar mellan olika design-, miljö- och kostnadsmål (t ex bostadskostnad eller hyresnivå).

Cord Siegel presenterade hyreshuset Iggy med 69 lägenheter för en grupp arkitekter på Seniorarkitekternas visning i Norra Sorgenfri en regnig dag i mars.

För mig representerar hans kontor ett arbetssätt som tilltalar – ett stort engagemang och verklig inlevelse i behoven bland de boende genom att:

  • lära sig av sina ”boendeutvärderingar” i tidigare projekt och ta med sig insikterna i nästa projekt,
  • placera etagelägenheter med dubbelhöga fönster i de nedre våningarna där dagsljusförutsättningarna är som sämst, 
  • inkludera insynsskydd och solskydd i de höga fönsterpartierna i designen från början. En gardinvajer är monterad av hyresvärden så att boende kan dra för tunna gardiner i den nedre delen av fönsterpartiet. Här finns dessutom en ljus rullgardin på insidan i den övre delen som avskärmar det starka solljuset på sommaren (oklart om det var monterat av hyresvärden eller hyresgästen),
  • planera för grönskande ridåer utanför de höga fönstren och balkongerna i den täta urbana stadsmiljön,
  • experimentera med delande (t ex verktyg för att reparera saker, vandringsryggsäckar, shoppingvagnar, lådcykel för transporter, vandringsstavar, skoputsningsmaskin för ”shiny walking shoes”),
  • erbjuda en gemensam bastu högst upp i huset med den finaste utsikten, och tillgång till övernattningslägenhet,
  • hyra ut en del av lägenheterna till socialförvaltningen och sprida ut lägenheterna i huset,
  • ha höga miljöambitioner (lågt klimatavtryck med en kombination av trä och betong),
  • tidigt samarbeta med andra yrkesgrupper som vittnar om respekt för andra professioners kunskaper, t ex illustratör och landskapsarkitekt. Illustratören Sara Granérs typografi och karaktäristiska väggillustrationer i trapphusen är egensinniga och samspelar med husets riviga och oinsmickrande uttryck.

Listan kan göras ännu längre.

Illustratören Sara Granérs typografi och karaktäristiska väggillustrationer

Ett härligt ljust rum med högt i tak med både insynsskydd och solksydd på insidan. Jag funderar på om det inte hade blivit ännu mer användbart med en liten utvidgning av ovanvåningens balkong för en fåtölj eller ett skrivbord. Ett högt rum vill man uppleva och dröja kvar i både där nere och där uppe.

Vänstra bilden: Längs bort till vänster under balkongen skymtar man ett sovrum med något som ser ut som nerdragna persienner i fönstret … Högra bilden: … men det är dessvärre den finkorrugerade plåten på väggen några meter utanför fönstret i gårdens innerhörn (dvs ett svårt läge som saknar utsikt mot himlen och minimalt med dagsljus i rummet).

Arkitekten Björn Förstberg har tillsammans med kollegan Mikael Ling ritat, utvecklat och till och med varit delaktiga i att bygga Tolv hus. Hans beskrivning vittnar om en annan slags omsorg – omsorgen om det goda hantverket, materialen och det som tilltalar ögat. Här fick vi tyvärr inte se någon bostad inifrån. Men jag tänker mig att interiören andas samma behagliga atmosfär med exponerade material och sinnlig enkelhet som jag upplevde i deras första projekt ”House for Mother” på bomässan Vallastaden i Lindköping 2017.

Grattis till alla er som bor i Norra Sorgenfri – som har fått fler fina bostadshus som grannar! Och tack Cord (och hyresgästen) för att vi fick komma in och se en av lägenheterna.

Siegels kontor bygger vidare på boendeerfarenheter från tidigare projekt – projektet Ohoj i Västra Hamnen från 2014