Intill uppfarten med fotokatalytisk betongsten har vi en grusad yta med 0–5 mm stenmjöl. När trädgården finplanerades efter husbygget 2010 var tanken att hålla den soliga och torra ytan helt fri från växter. Men ganska snabbt dök det upp självsådda vilda blommor som det tog emot att rensa bort. Idag växer här nattljus, blåeld, vit fetknopp och andra oidentifierade växtarter. Men de aggressiva arterna måste utrotas för att inte ta över den önskade floran. I juni var jag i Stockholm och hörde den erkända landskapsarkitekten Thorbjörn Andersson presentera ett flertal av sina projekt för offentliga beställare, bland annat Sandgrundsparken i Karlstad. Då insåg jag att vår grusplan har ett namn: grusbiotop! Och det är så jag numera presenterar den grusade planen för deltagare på studiebesök. Nyligen hade jag besök av amerikanska forskare som undrade om vi ägde en gräsklippare. Deras intryck var nog en ganska igenvuxen trädgård. Thorbjörn Andersson har förresten designat flera urbana parker: t ex Daniaparken, Bo01 i Malmö, Sjövikstorget i Stockholm, Campusparken i Umeå.

Mer av dessa önskas: vit fetknopp och blåeld

Det finns en skönhet i det vilda och oplanerade som kan vara svår att uppskatta. (Mina egna trädgårdsideal har också skiftat genom åren.) Samtidigt kan rena ytor på t ex uteplatsen ha andra kvaliteter. Efter att ha rensat bort gräs och oregano mellan plattorna insåg jag hur inbjudande en hel och slät yta kan vara, fri att möblera som man vill utan att behöva anpassa sig till tuvor av gräs och blommande oregano. Men det rena och avskalade behöver det fria och vilda i sin närhet. Mångfald är bäst!

Nattljusplanta: år 1 till vänster och år 2 till höger

Kungsmynta eller oregano som sprider sig okontrollerat och måste hållas i schack