Fortsättning på föregående inlägg.

”Shotlist” med dagscener och kvällsscener

Simulerade kvällsscener på Skördevägen 20

En vecka före filmning bad Nicholas mig om en sista korrigering av talmanuset med beskrivna scener – ”lägg in när det är simulerad dag och kväll”. I kvällsscenerna behövde nämligen rummen mörkläggas med svart så kallad moltonfilt av 100% bomull som är helt matt. Det önskade upplägget var att inspelningen började med alla ”dagscener” och fortsatte sedan med ”kvällsscenerna”, och att alla scener runt t ex barbordet (där det mesta utspelar sig i en cook-along) filmas i en följd för att använda tiden effektivt.

Varje scen började med att jag förklarade vad som händer och hur jag rör mig i scenen. Därefter bestämde filmaren Nicholas kameravinkel och beskärning utifrån handling och scenens innehållsliga fokus. Till sist lade ljussättaren Daniel sin magiska hand på inspelningsplatsen och ”målade och modellerade” med: svarta flaggor som blockerade ljus och skapade ljuskontraster, en roll flex LED Light på stativ som ibland kompletterades med ett tygraster för att styra ljusets spridning, en stor reflektor av vitt ljusgenomsläppligt tyg som ofta placerades framför LED-panelerna på stativ och LED-lysrör i bakgrunden på t ex överskåp för att åstadkomma allmänljus (ambient light).

Vänster: en RGB roll flex LED Light. Höger: Daniel arbetar med de svarta flaggorna för att t ex skapa ”negative fill” (dvs ökad kontrast om ljuset är för jämnt)

Nicholas håller upp reflektorn/diffusorn av vitt ljusgenomsläppligt tyg som var med i flera scener

Ljussättningen med skärmar och filtar påminde mig om en målning av skulptören Thorvaldsens ateljé på 1800-talet (före den elektriska belysningens intåg). Här fanns bara tillgång till dagsljus som behövde ”riktas” med hjälp av drapering för att skuggorna skulle falla på rätt plats när han arbetade med sina skulpturer.

(Fortsättning följer …)

 

 

En del av rekvisitan i filmen om hur man kan tänka när det gäller planering och ändring av ljusmiljön i hemmet

Det tog 2½ dag att spela in materialet till en ca 10 minuter lång film om vad man som äldre kan tänka på när man planerar och ändrar sin ljusmiljö i hemmet. Målgruppen är de som bor vanliga bostäder (dvs inte särskilt boende för äldre). Nu återstår klippning, ljudbearbetning och färgkorrigering som filmaren och producenten Nicholas gör i slutet av sommaren. På inspelningsplatsen – i vårt hus på Skördevägen i Lund – fick Nicholas stöd av filmaren Daniel som agerade ljussättare (eller ”gaffer”, som man säger på yrkesspråk).

I likhet med tidigare intensiva projekt infinner sig en känsla av viss tomhet när allt är över. Men oj, vad jag har lärt mig mycket av dessa två experter – hur en ljussättare inom film tänker i termer av key light, fill light, backlight och ambient light och hur en filmare tänker kring till exempel inspelningsupplägg, beskärning, scenväxlingar och längden på en bildsekvens.

Hela situationen blev en studie i ljus med flera nivåer – filmens innehåll om hur man som icke-professionell kan tänka kring hembelysning (filmen vänder sig ju till boende) och filmandet som tillämpar samma belysningsprinciper för att ljussätta filmscener. (Jag kunde inte låta bli att kort intervjua Daniel efter inspelningen om alla ord och uttryck jag hört i bakgrunden under inspelningen.) På kvällarna, efter inspelningarna, fortsatte ljustemat spinna i huvudet när jag läste kapitlen om konsten att se i Peter Glas fantastiska bok om Leonardo da Vinci ”Den totala förståelsen”.

Filmaren och producenten Nicholas Wakeham monterar tekniken som behövs för att få bra ljud (både mikrofon på stativ och dold mygga under min skjorta) och ljussättaren Daniel Bezares kollar hur ljuset faller där jag senare ska stå genom att hålla upp handen

(Fortsättning följer …)

När Roger (elektrikern från Elektrolanz) ändå var här för att fixa en takdosa som efter 15 år lossnat i vardagsrummet bad vi honom montera ny belysning i tvättstugan. Här satt nämligen ett uttröttat lysrör– från 2010 när huset byggdes – som börjat flimra och vi därför sällan använde. Det var den gamla sorten med gasurladdningslampa som innehåller kvicksilver och som fasades ut i augusti 2023. (Användningen av substansen kvicksilver har varit generellt förbjuden i Sverige sedan 2009 men t ex ljuskällor var undantagna från förbudet tills augusti 2023.) Och vilka är då alternativen för en privatperson när det är dags för en övergång från gammal till ny ljusteknik?

Den nya lågbyggda LED-armaturen med bländfri opal kupa och spilljus i taket

Vi följde elektrikerns råd att istället för ersättningslampa välja att ersätta hela den befintliga ljusarmaturen med en ny LED-armatur som ska leva mycket längre med fortsatt högt ljusutbyte. Enligt tillverkaren ska det dessutom gå att enbart byta den inre plåten med ljuskälla och elektronik (LED-insatsen) och behålla armaturen. Vi vill ju inte behöva borra nya hål i taket nästa gång det är dags för byte. Håller tillverkaren vad de lovar handlar det om minst 50 000 timmars lystid. Läs mer i tidningen Ljuskultur om olika alternativ.

Hur blev det? Vi valde kallare och mer dagsljuslik belysning (färgtemperatur 4000K). Det opala bländskyddet kastar sitt bländfria ljus åt alla håll, även i taket (vilket minskar kontrasten mellan tak och ljuskälla). Tvättstugan fullkomligt badar i ljus. Ljusflödet drygt 4000 lumen, vilket kan jämföras med en vanlig LED-ljuskälla med E27 sockel som vanligtvis ger 800 lumen i en takarmatur. Effekten har mer än halverats och det är dessutom ett nöje att knäppa på belysningen som tänder direkt!

Slutsats: Nu funkar tvättstugan som en sluss på mer än ett sätt – dels som en luftsluss mellan utomhusklimatet och vardagsrummet innanför tvättstugan, dels som en ljus-sluss mellan den dunklare ljusmiljön i vardagsrummet och dagsljuset utomhus. En dag som denna med mulen himmel och tänd inomhusbelysning är det ca 60 lx i vardagsrummet, tio gånger högre belysningsstyrka i tvättstugan och 100 gånger högre styrka utomhus jämfört med vardagsrummet. Och det blir ännu bättre – vittvätten ser ännu vitare ut när man plockar ut den från tvättmaskinen!

Over: Beskrivning av den befintliga lysrörsarmaturen med prismatisk kupa, 2×36W, från Exaktor (köksarmatur serie 29). Under: Teknisk spec för den nya lågbyggda LED-armaturen Naiad G3 L1202 840 från tillverkaren Exaktor med bländfri opal kupa: 29W, 4363 lumen, 1202×104×46 mm (längd×bredd×höjd)

Vänster: blommande körsbärsträd och häggmispel i bakgrunden. Höger: prakthäggmispel (amelanchier lamarckii) med kopparfärgat bladutspring som är planterad som solitär

Just nu har vi den finaste utblicken från fönstret i ett av rummen på Skördevägen – men bara under ett par veckor innan bladverket tar över. En häck av häggmispel (amelanchier spicata) och ett körsbärsträd lyser upp både fönster och trädgård. Kontrasten är stor mellan den vita blomsterprakten och det massiva gröna bladverket som tar över så snart häcken och körsbärsträdet har tappat blommorna. Förklaringen är enkel. Vita blommor reflekterar mycket mer av ljuset än ett grönt bladverk. Ett vitt papper reflekterar ungefär 80% av ljuset medan grönska reflekterar 10%. Färger i naturen spelar med andra ord stor roll för upplevelsen av ljuset på en plats. Många längtar efter den skira grönskan i maj men jag njuter mer av vita blommor på nästan bar kvist.

Här är ett annat exempel som tydligt visar olika färgers ljushet – det gröna gräset som har en reflektans på ca 10% och den ljusare sanden med en reflektans på ca 30% (där backsvalorna bor). Bilden är tagen vid dagens besök i naturreservatet Getterön i Varberg 

På bilderna syns Osram Dulux Mini Twist 12W, 660 lm, CFL (55 lm/W) som blir ersatt av LED, E27, klot, opal, 4000K, 4,7 W, 470 lm (100 lm/W)

Idag hamnade hemmets sista lågenergilampa i kärlet för återvinning/farligt avfall (pga kvicksilverinnehållet) efter sex år i köksarmaturer som varit tända dagligen i minst en timma, dvs totalt drygt 2000 timmar. Livslängden blev alltså avsevärt mindre än tillverkarnas utlovade 10 000 timmar. Nu blir det LED-lampor med samma vita ”dagsljus” (4000 Kelvin) men som är dubbelt så effektiva (100 lumen/W istället för 55 lumen/Watt).

När vi byggde huset 2010 var de flesta ljusarmaturerna bestyckade med lågenergilampor (eller lysrörslampor som de också kallas). Men vi investerade dessutom i några LED-lampor från Philips som på den tiden kostade runt 500 kr/st. De lyser fortfarande. En förklaring är kanske att denna tidiga LED-modell utrustades med rejäla kylflänsar av metall som säkert förbättrar den tekniska livslängden.

I tvättstugans tak sitter husets enda lysrör (som sällan används). Men snart har även denna ljuskälla lyst för sista gången. Då är frågan om det finns någon lämplig ersättare med lysdioder eller om hela armaturen måste kasseras.

När den elektriska belysningen var spridd till de flesta svenska hem på 1920-talet fanns från början bara nakna glödlampor med klart glas. Den nakna glödlampan stämde väl överens med funktionalismen på 30-talets som omfamnade industritestetik och formgivning utan dekor. Men så småningom började man tillverka glödlampor med frostat glas för att minska bländningseffekten och ljusarmaturerna fick skärmar av tyg och andra material.

Den senaste tidens dekorlampor av LED med filament efterliknar den gamla tidens glödtrådsteknik. Vi ser dem i restauranger, inredningsbutiker och i hemmiljöer. Ofta är de för starka och dåliga på att sprida allmänljus. Samtidigt finns det tillfällen när en klar ljuskälla kan vara ett bra val, t ex i en klar glob på fönsterbänken. Dagtid hindrar glasgloben varken utblick eller dagsljus. När den nakna ljuskällan lyser på kvällen kan en tunn gardin fungera som en avbländande skärm.

Ett annat exempel är när ljusarmaturen saknar skärm och ljuskällan blir en del av lampfoten. I bilden nedan testade jag både 3-stegsdimrade frostade och rökfärgade klot. De frostade var för starka och svåra att hitta med lägre ljusflöde (dvs färre lumen) – 35/175/350 lumen, 2700 Kelvin, varmvit. Men LED klot Nero (som de kallas) har tillräckligt få lumen och en varmare ljusfärg så att de inte bländar – 35/15/5 lumen och 2200 Kelvin, orange.

E27, klot opal, 3-stegsdimrad 35/175/350 lumen, 2700 Kelvin, varmvit

E27, klot Nero, 3-stegsdimrad 5/15/35 lumen, 2200 Kelvin, orange (bärnsten)

Förra veckans fredagsvandring gick genom Kalvebod Fälads torra gräs- och våtmarker med de svarta paviljongerna (designade av Adept) och fortsatte en kortare bit längs den trafikerade motortrafikleden som förbinder Västamager med Själland. Vandringsturen passerade avslutningsvis natursköna Bröndby strand och Vallensbäck. Målet var museet för samtidskonst i Ishöj (Arken) och den flotta utställningen ”Unseen” med 11 verk av Anish Kapoor.

Memory, 2008 (cortenstål)

Försiktigt närmar man sig den väldiga formens mörka tomrum på andra sidan väggen

Utställningen fortsatte i samma anda som vandringen – storleken på flera av hans verk kräver nämligen att man som betraktare rör sig runt dem. Materialen och detaljutförandet tål dessutom en närgranskning – pigment och vax ligger till synes naturligt format på golvet och öppningen till det inre av den jättelika formen i rosttrögt stål ansluter snyggt till hålet i väggen. I några av Arkens salar finns installationer i form av speglar som böljar fram i rummet eller hänger på en vägg. Men de förvränger vår spegelbild och får oss att stanna upp, tänja och vrida våra kroppar. Spegeleffekter är tacksamma och möten med den typen av speglar blir ofta lekfulla.

Grave, 2019 (harts, jord och pigment) och S-kurva, 2006 (rostfritt stål)

Vänster: At the edge of the world, 1998 (glasfiber, pigment). Omsluten av ett svävade djuprött rum. Höger: Destierro, 2017 (jord, pigment och grävmaskin). Det röda landskapet smittar av sig i taket som lyser rött

Fortsättning på föregående inlägg.

Förutom miljöfördelar och bättre funktion är ljuset från armaturmodellen visuellt trivsam (dvs bländfri) när den är tänd

Varför byta de tidigare pendelarmaturerna över matbordet (modellen Lens från tillverkaren Zero) till Ceramic Pendant från Moebe? Den viktigaste anledningen var att jag tröttnade på att byta LED-ljuskällor nästan vartannat år. Jag är ganska säker på att den tidigare armaturens slutna design (Lens) med en instängd LED-ljuskälla förkortade ljuskällans livslängd avsevärt. Även LED alstrar värme som måste ledas och ventileras bort. Om omgivningstemperaturen blir för hög försämras LED-ljuskällan snabbare.

Jag förväntar mig att ljuskällans tekniska livslängd bli längre i den nya armaturmodellen (Ceramic Pendant) eftersom värmen som alstras kan ta sig ut både uppåt och neråt genom springan upptill i armaturen och ljusöppningen nertill. Nu finns kanske förutsättningen för att ljuskällan ska brinna de uppskattade 15 000 timmarna och att den håller mer är ett par år.

Armaturen av keramik är tillräckligt hög för att dölja en normalstor LED-lampa så att ljuskällan inte hamnar i synfältet

Både höjden över bordsytan och storleken på armaturens öppning påverkar ljusets spridning och styrka. Avståndet från bordsytan till nederkant ljusarmatur är detsamma som tidigare – 55 cm. Diametern på armaturens ljusöppning är 23 cm (Lens diameter var 18 cm). Med en större öppning nertill sprids ljuset över en större yta.

När jag mäter ljusstyrkans tre olika nivåer på bordskanten under ljusarmaturen är den 50/100/300 lux (Lens lilla klotlampa gav max ca 100 lux). Den rymliga utformningen ger plats för en normalstor LED-lampa istället för en mindre klot-lampa som i Lens. Den nya armaturmodellen går dessutom att vinkla lite mer mot boksidorna på matbordet (utan risk för bländning) och ger därmed högre ljusstyrka. En sådan funktion är särskilt värdefull om man har äldre ögon och sitter länge och läser vid bordet. Armaturmodellen är ett bra exempel på både lekfull och funktionell design som dessutom sparar energi och miljö.

Tre favoritkomponenter inom belysningsteknik för hemmabruk: LED-lampan, inbyggd 3-stegsdimmer (man klickar på den vanliga strömbrytaren en, två eller tre gånger för att få önskad ljusstyrka/färgtemperatur) och en optimal lampkopp för takmontage

Om jag skulle välja tre saker som drastiskt förändrat möjligheten till funktionell, trivsam och hälsosam hembelysning (som dessutom är energieffektiv) så är det: 1) LED-lampan med ”vitt ljus”, 2) klick-dimbara lampor och 3) lampkoppen CableCup Mini. Det handlar med andra ord om ljuskällan, styrningen och estetiska aspekter på upphängningen.

Snillrik konstruktion av mjuk silikon för att hänga pendelarmaturer i en lampkrok i taket

LED-lampan (eller lysdioder) med det ”vita ljuset” är en ljuskälla som bygger på halvledarteknik istället för glödande tråd (t ex volfram eller koltråd). Lysdioden, som uppfanns för 100 år sedan, blev kommersiellt tillgänglig först på 1960-talet men endast med rött färgspektrum och svagt ljus.

Det dröjde till slutet av 1980-talet innan lysdioden med blått spektrum utvecklades. Om blått ljus från en lysdiod passerar ett gult lyspulverskikt ger LED-lampan ett vitt ljus, en uppfinning som gav Akasaki, Amano och Nakamura Nobelpriset i fysik 2014. Fördelen med den nya tidens LED-teknik är att den är ljusstark och ger ett energieffektivt vitt ljus. Nya tidens LED-lampa för hemmabruk går lättare att variera vad gäller intensitet och ljusfärg (från varmvitt till kallvitt). Med klickbar dimmerfunktion som integrerats i ljuskällan kan även vi som saknar steglös dimmer i väggströmbrytaren reglera ljuset efter aktivitet och personliga behov.

Klick-dimbara LED-lampor i nya pendelarmaturer. I bilden till vänster och i mitten visas två av tre ljusstyrkor och två av tre färgtemperaturer (10 resp 100% av 806 lumen och 2200 resp 2700 Kelvin). I bilden till höger syns den finurliga lampkoppen som döljer överbliven sladd och lampkrok

Men det är helheten som räknas. En ljusarmatur ska dessutom vara estetiskt tilltalande när den är släckt såväl som tänd. Hur många har till exempel en lampkopp i taket som inte riktigt klarar sitt jobb, det vill säga att dölja lampkrok, lampkontakt och extra lampkabel? Jag blev tipsad om en genialisk uppfinning i mjuk silikon som är lätt att montera och sluter tätt mot taket – CableCup (som finns i olika storlekar). De nyinköpta pendellamporna över matbordet med CableCup Mini i taket var en ren fröjd att sätta upp. Men varför byta de tidigare pendelarmaturerna Lens från Zero till Ceramic Pendant från Moebe? Mer om de nyuppsatta flexibla ljusarmaturerna i keramik kommer i nästa inlägg …

Lampkoppen CableCup Mini har både sockerbit för att ansluta lampkontakt och en ögla för upphängning i lampkrok