Illustration Irma Gerhardsson

Fullskalemodell av en lägenhet på 63 m2. Illustration Irma Gerhardsson

En tvårummare utan dagsljus(!) i en källare är ett märkligt uppdrag för en arkitekt med inriktning på miljöanpassade bostäder. Men det finns en förklaring.

Det här är ingen vanlig lägenhet utan en testmiljö i det nyinvigda MoRe-Lab (Movement and Reality Lab) på Lunds universitet. Jag fick uppdraget att rita lägenheten i nära dialog med forskargruppen som är knuten till MoRe-Lab. I labbet ingår, förutom en fullskalemodell av en lägenhet (ca 6 x 11,5 m), även ett utrymme (ca 7 x 10 m) där man kan testa kroppsrörelse på t ex ett löpband, en cykel och så småningom på inbyggda kraftplattor i golvet.

En tredje del av labbet består av mobil utrustning som kan användas ute i den verkliga världen istället för en kontrollerad labbmiljö. Några exempel på mobil utrustning som ingår eller kommer att ingå i MoRe-Lab är bärbara actionkameror som kan monteras på kroppen eller cykelhjälmen, handledsburna aktivitetsklockor som registrerar aktivitet och vila för att mäta sömnkvantitet, andra typer av accelerometrar som registrerar antal steg och plötsliga förändringar i gångrörelse som kan användas för att förutsäga fallolyckor.

I veckan invigdes en temporär version av labbet som senare ska flyttas till Forum Medicum på Sölvegatan i Lund. Fullskalelägenheten ser ut som en visningslägenhet utanför ett pågående nybyggnadsprojekt med skillnaden att här finns kameror monterade för att forskare som sitter utanför ska kunna observera deltagarnas aktiviteter och beteende i lägenheten. Och jag, i egenskap av forskare, invigde labbet redan i oktober när jag observerade forskningsdeltagare i lägenheten som testade användarvänligheten i min nyutvecklad Internetkurs Ljus, aktivitet och sömn. Kursen, som är en del av ett beteendeexperiment, kommer att ges till äldre i hemmet i samarbete med Lunds kommun under hösten 2022.

Det är som vanligt en stor tillfredsställelse att se det färdiga verket som byggdes på rekordtid av engagerade byggare. Det fanns tyvärr inte kompletta byggritningar utan bara mina förslagshandlingar vilket krävde täta besök på bygget från starten i mitten av september till 4 oktober när det var dags för min undersökning. Många lösningar på plats med andra ord och viss oro för att interiören inte skulle bli klar i tid. Innertaket var det sista som monterades dagen innan forskningsdeltagarna skulle komma.

Ett dimbart kraftpaket utan flimmer från Finland har landat på Skördevägen och ersatt en tidigare arbetslampa (båda med fast LED-ljuskälla). Men ersättaren är till skillnad från föregångaren mångfunktionell. Nykomlingen ger bra belysning för arbete eftersom ljuskällan kan riktas neråt och mot väggen bakom datorskärmen. Den fungerar dessutom som ljusterapibelysning med sina 2500 lux på 45 cm avstånd från ljuskällan eller 10 000 lux på 23 cm avstånd. Som jämförelse kan nämnas att på våra breddgrader i Norden hamnar ungefär 1000 till 5000 lux på marken utomhus en mulen vinterdag. Och inomhus i svenska hem är det inte ovanligt med så låga dagsljusnivåer som 50–100 lx i mitten av ett normalstort rum. Ljusarmaturens högre belysningsstyrka används bara dagtid och helst på morgonen för att få maximal effekt på kort tid (ca 0,5–2 timmar beroende på avståndet mellan ljuskällan och ögonen).

Finländaren kom med en kompis – en lättmonterad plafond med plats för tre E27-ljuskällor av den mindre storleken. Det är fullt möjligt att hitta prisvärda och stiliga plafonder men desto svårare att hitta modeller med E27-sockel som är lätta att hänga på en takkrok och ansluta till lamputtaget. Den ger ett behagligt och jämnt allmänljus i rummet genom att den lyser upp tak, väggar och golv. Den går till och med att ha tänd när man ligger i sängen utan att upplevas som bländande (dvs ljuset i synfältet upplevs inte som starkare än omgivningen). Ljusarmaturen är från 50-talet men har tagits upp i produktion på nytt. Jag kan tänka mig att den hade varit ännu finare med en glaskupa som bryter ljuset på ett annat sätt. Glas är dessutom inte är lika känslig för repor som akryl. Men jag bugar av beundran för Yki Nummis tidlösa design.  

Vänster: Felplacerad men stilig ljusarmatur vid sängen. Höger: Mörka kulörer på väggarna i ett rum med begränsat dagsljus

Efter en miniresa till Helsingborg och Mölle med övernattning på Clarion Congress & Hotel Sea U i Helsingborg finns det anledning att kommentera belysningen vid sängen i hotellrummet. De som inreder hotellrum klarar oftast av uppgiften att skapa en mörk miljö som underlättar bra sömn. Vad som däremot ofta saknas är sängbelysning som är både tilltalande och funktionell, dvs som ger ett bra läsljus när man läser en vanlig bok istället för en bok på en lysande skärm. Men vad är bra läsljus i sängen? Några kännetecken är att:

  • ljuset som faller på boken är tillräckligt starkt,
  • ljuset är bländfritt (dvs att ljuset i synfältet inte är för starkt i förhållande till omgivningen. Det gäller även ljus från sidan och ljus som kommer snett uppifrån.),
  • ljuset går att rikta på boksidan utan att väcka en partner som sover.

Andra egenskaper hos bra sängbelysning är en lättåtkomlig strömbrytare. I hotellrummet på Sea U hade de lyckats med det sistnämnda. Här kan man styra hallens takbelysning, rummets takbelysning och väggbelysningen vid sängen från samma ställe invid sängen. Men det måste varit någon miss i kommunikationen mellan inredare och ljusdesigner. Den vridbara armen till belysningen är monterad långt utanför den breda sänggaveln. Ljusarmaturen har neråtriktat ljus men det mesta hamnar vid sidan av sängen.

Under dagen begränsas tillgången till dagsljus av ett högt bostadshus mellan 10 och 11 meter från fönstret. Jag skulle tro att de flesta hotellgäster som bor på denna sida av huset har stängda gardiner mest hela tiden.

Nu är det inte bara belysningen som avgör rummets atmosfär och ljusförhållanden. Färgsättning och möblering är lika viktig. Den som gillar dunkla hotellrum med mörka färger som äter ljus kommer att trivas på Sea U. Den som gillar illusioner kommer att trivas ännu mer. Här är den frodiga grönskan på bottenvåningen av plast och skivan i receptionsdisken som liknar sten med fossiler är gjord av något slags kompositmaterial. För att maskera att böckerna i hotellobbyns bokhylla är äkta har man spraymålat alla bokomslagen i en specialframtagen färgpalett som matchar inredningen. (Jag blev chockad när jag öppnade de misshandlade böckerna och såg att de var riktiga. Här har inredaren demonstrativt reducerat böckerna till en inredningsdetalj!)

Om alla dörrar mot havet är upplåsta kan bottenvåningen mycket väl fungera som ett ”vardagsrum” vid vattnet där människor kan passera eller slå sig ner. Här finns gott om sittplatser med fina utblickar mot staden och havet – och det gillar jag. Däremot ogillar jag att man inte passar på att locka till läsning i ett vardagsrum med riktiga bokomslag.

Frodig oäkta grönska i rooftopbaren

Solig terrass med bassäng och västersol

 

Efter många timmars sökande i webb-shoppar och fysiska belysningsbutiker kan jag välkomna en ny medlem i armaturfamiljen på Skördevägen 20. Den uppfyller alla mina krav på en bra sänglampa: är stadig (gjuten aluminium), har ljus insida så att ljuset reflekteras och sprids men är ändå tillräckligt fokuserat för att ge rikligt med ljus på sidorna i en bok, är ställbar i flera olika lägen eftersom den är ledad på rätt ställen, är tilltalande och har karaktär tack vare skärmens facetter, har E14-sockel istället för inbyggd dimbar ljuskälla (som ofta flimrar och surrar) och den var lättmonterad. Dessutom sitter strömbrytaren ganska nära själva ljusarmaturen så att den inte hamnar bakom sängen. (Det kan verka märkligt med strömbrytare långt ner på sladden men det förekommer.)

Sänglampan ger bra läsljus när den är tänd och bidrar till rummets karaktär när den är släckt – precis vad man ska förvänta sig av god belysning och genomtänkta ljusarmaturer.

Det här är en ny bok om något så vardagligt som fönster i bostäder. Det finns en hel del skrivet om t ex tekniska och stilhistoriska egenskaper men så gott som inget om hur boende upplever och använder sina fönster.

Huvudbudskapet är att fönsteröppningar spelar en nyckelroll för trivseln inte minst för att de bidrar till flera aspekter av boendekomfort men de måste kunna regleras beroende på situationen. Boken beskriver flera upplevda komfortkvaliteter där en del är kopplade till praktisk nytta och andra till estetiska och psykologiska reaktioner. Den introducerar begrepp som fönsteretikett för att fånga den sociala och kulturella dimensionen. Hur reagerar till exempel boende på ständigt nerdragna persienner eller öppna gardiner? När får man titta in genom andras fönster? Boken innehåller dessutom konkreta exempel på vad dessa insikter betyder för praktiker.

Fönsteröppningarnas roll för komfort och hälsa förtjänar att uppmärksammas mer och särskilt med tanke på året som gått då många har vistats mer än vanligt i hemmet på grund av distansarbete.

Målgruppen för boken är de som på olika sätt påverkar ljus- och mörkerförhållanden i bostäder och därigenom indirekt boendes hälsa och välbefinnande, t ex fysiska planerare, bostadsförvaltare, bostadsutvecklare, arkitekter, elkonsulter och ljusdesigners.

Här är länken till samtalet om boken i Lunds universitets digitala monter på årets bokmässa i Göteborg:
https://youtu.be/oBrsOvoeRlA

Endurance på Hammars backar

Efter sommarens walk-run (dvs maken springer och jag går samma sträcka) är projektet ”vandra längs Skånes kust” nästan avslutat. Det återstår bara att traska längs kusten mellan Ystad och Falsterbo.

Till skillnad från tidigare somrar var årets walk-run i augusti lite för lång för att genomföra på 10 dagar. Vi fick därför ta hjälp av kollektivtrafiken på några småsträckor. Gångsträckan landade på ca 23 mil på tio dagar inklusive två vilodagar i Simrishamn och Ystad.

De första tre dagarna (Rolsberga-Höör-Kristianstad-Yngsjö) blev en prövning för fötterna i lättviktskängor som inte testats på längre sträckor i högsommarvärme. Kängor måste ha plats för fötter som sväller. Det var alldeles för tuffa inledande dagsetapper på 37, 39 respektive 28 km.

Minimalistiskt spa med både inomhus- och utomhuspool i Stiftsgården Åkersberg, Höör

Sträckan från Yngsjö till Brösarp (25 km) var mer överkomlig och naturskön eftersom jag inte avvek från Skåneleden. Från Simrishamn till Mälarhusen (24 km) regnade det nästan utan uppehåll. Men det var ett skonsamt duggregn jämfört med de dryga 100 mm som föll i Gävle lite senare.

Nästa sträcka från Mälarhusen till Nybrostrand (24 km) blev desto mer av ”Endurance” i kastvindarna på Hammars backar. Men en bra vindtät jacka med reglerbar kapuschong är vad som behövs. Efter en vilodag i Ystad tog vi buss till Sövdeborgskorset norr om Snogeholmssjön för att hoppa på Skåneleden till Veberöd (Sövde-Blentarp-Dörröd-Veberöd). Den elfte dagen blev en resdag med buss från Veberöd till Lund.

Trots att jag har upplevt en hel del av Skånes natur och samhällen genom åren inser jag hur mycket som finns kvar. Årets överraskning var trakten vid Romeleåsen och Blentarp med fantastisk utsikt och variation i natur- och kulturbygd. En annan var Sandhammaren.

Dejliga detaljer längs vägen

Rundbågsfrisen på kyrkans östvända absid i Gudmundtorp har knappt några synliga slagskuggor eftersom solen står i öster och därmed lågt på himlen. Ljuskällan är en skarp sommarsol, en naturlig strålkastare

När man pratar om olika typer av ljus (t ex allmänljus, arbetsljus, accentljus) är det ofta naturligt att prata om ljusets egenskaper (t ex intensitet, ljusfärg, ljusreflektion). Men egenskaperna hos skuggor är lika viktiga och bra ledtrådar för att beskriva ljusets karaktär. Skuggor med skarpa konturer avslöjar att ljuskällan ger ett fokuserat ljus – ju mjukare konturer på skuggorna, desto diffusare ljus. Slagskuggor kan vittna om solens höjd på himlen och därmed tiden på dagen (och året). Dessutom ger skuggor rumslig information. Skuggorna i rummet gör det läsbart, t ex om taket i en kyrka är välvt eller rakt, rummets begränsningar i form av golv, väggar och tak – ofta i samspel med färgen på ytorna. Skuggor hjälper oss även att förstå annan typ av form, t ex på dekoren på en fasad och modellerade djupa fönsternischer.

Förutom rum och tid kan skuggor ge information om människors sinne, eller snarare betraktarens upplevelse av andra människor. Ljuset och skuggornas psykologiska effekter var till exempel geniet Leonardo da Vinci mycket medveten om. När da Vinci diskuterade dunkel och halvskugga menade han att en konstnär bör eftersträva att ”måla porträtt i mulet väder, gärna framåt kvällen”, av det enkla skälet att det dämpade ljuset gör ansiktena rättvisa. I detta mindre skarpa ljus upptäcker man nämligen ”all godhet och skönhet som går att se i dem”. Dunklet modellerar, dunklet gör ansiktsdragen mjukare.

Ljus är så mycket mer än enbart en ström av fotoner. Tänk på ljus – och skuggor – som informationsbärare.

Plötsligt blir de synliga – moln av virvlande dammkorn när solstrålarna studsar mot dem

Dagsljuset på våra nordliga breddgrader kännetecknas bland annat av en lågt stående sol under en stor del av året. Ett annat kännetecken i Skandinavien är den mulna himmeln som är vanligare än en solig. En fördel när solen står lågt på himlen är att den kan lysa upp hela rummet (särskilt om solstrålarna träffar den bakersta väggen i rummet). Men samma varma sköna strålar kan provocera när de samtidigt avslöjar smuts på fönsterglasen och dammvirvlar i rummet. Och vi blir påminda om hur allting sprids, t ex textilierna på kroppen och på våra möbler som slits av dagligt bruk och hamnar i luften.

Det är inte varje dag man fångar inramade urbana collage. Det krävs rätt sorts himmel och solljus, spännande arkitektoniska uttryck och smakfull inredning.

Sällsynt vacker färgpalett och flera kulturhistoriska lager

 

Speglar det stilla livet i sommarlund under ett corona-år (t ex oanvända uppställda elsparkcyklar)

 

Roströd tillbyggnad till Skissernas museum av arkitektkontoret Elding Oscarson (2016) och Kasper-Salinprisvinnare (2017)