Under 2017 publicerade jag en serie ljusreflektioner här på bloggen. Det handlade om ljusrelaterade observationer i vardagen. Dagens inlägg fortsätter på samma tema.

En färsk observation (från allt tågresande mellan fyra kommuner för insamling av forskningsmaterial) påminde mig om hur obehagligt det kan vara för ögat med stora ljushetskontraster, t ex när en mörk karm inramar ett fönsterglas med utblick mot en ljus himmel. Ett liknande förhållande finns i bostäder med fönster med brunbetsade fönsterkarmar från 70- eller 80-talet). På fackspråk talar man om stor skillnad i luminans (ljustäthet). För mig blir effekten ungefär som när en systemkamera automatiskt växlar mellan över- och underexponering beroende på fokuspunkt. I likhet med kamerans bländare växlar ögats pupill i storlek för att anpassa sig till ljusinfallet. Fokuserar ögat på mörka partier måste pupillen släppa in mer ljus och tvärtom om ögat fokuserar på ljusstarka partier. Men det är långt ifrån alla som upplever obehag av starka ljushetskonstraster. Ökad känslighet kommer ofta med åldern.

Upplevt visuellt obehag genom fönsterruta med kraftig ”sorgkant”

Jag blev påmind om fenomenet häromdagen på tåget när jag upptäckte att det var behagligare att titta ut genom det ena av två fönster intill varandra. Jag förstod inte varför tills jag upptäckte att fönstret som jag undvek hade en bred svart ram runt glaset. Exemplet visar att det ofta krävs omedelbara jämförelser (i tid eller rum) mellan liknande situationer i miljön för att bli medveten om personliga ljuspreferenser och skillnader i ljusupplevelse. Det är ett sätt att träna sin observationsförmåga i vardagen – se aktivt, känn efter, fundera över din reaktion och testa om den upprepas i liknande situationer. Kanske kopplar du bort annat som stressar genom att mer aktivt se dig omkring.

Här syns den svarta inramningen av den närmaste glasrutan tydligare