Förra veckans fredagsvandring gick genom Kalvebod Fälads torra gräs- och våtmarker med de svarta paviljongerna (designade av Adept) och fortsatte en kortare bit längs den trafikerade motortrafikleden som förbinder Västamager med Själland. Vandringsturen passerade avslutningsvis natursköna Bröndby strand och Vallensbäck. Målet var museet för samtidskonst i Ishöj (Arken) och den flotta utställningen ”Unseen” med 11 verk av Anish Kapoor.
Memory, 2008 (cortenstål)
Försiktigt närmar man sig den väldiga formens mörka tomrum på andra sidan väggen
Utställningen fortsatte i samma anda som vandringen – storleken på flera av hans verk kräver nämligen att man som betraktare rör sig runt dem. Materialen och detaljutförandet tål dessutom en närgranskning – pigment och vax ligger till synes naturligt format på golvet och öppningen till det inre av den jättelika formen i rosttrögt stål ansluter snyggt till hålet i väggen. I några av Arkens salar finns installationer i form av speglar som böljar fram i rummet eller hänger på en vägg. Men de förvränger vår spegelbild och får oss att stanna upp, tänja och vrida våra kroppar. Spegeleffekter är tacksamma och möten med den typen av speglar blir ofta lekfulla.
Grave, 2019 (harts, jord och pigment) och S-kurva, 2006 (rostfritt stål)
Vänster: At the edge of the world, 1998 (glasfiber, pigment). Omsluten av ett svävade djuprött rum. Höger: Destierro, 2017 (jord, pigment och grävmaskin). Det röda landskapet smittar av sig i taket som lyser rött
kirans blogg 