juni | 2024 | kirans blogg

Den mörka men upplysta natten i Prag

Det mest slående under min korta vistelse i Umeå förra veckan var frånvaron av mörka nätter. Det gjorde mig mer uppmärksam på skillnaden mellan nätterna under resten av resan som fortsatte till Stockholm, Lund och Prag.

Natten kan beskrivas på så många sätt, och natten är lika viktig som dagen för vårt mående. Här nöjer jag mig med att kort beskriva ”nattens geometri” som fångas av den fina grafiken i favortimobilappen SunSurveyor.

Natten infaller efter att solen gått ner under horisonten och varar till solens uppgång. Astronomiskt sett hör skymning och gryning till natten även om man inte upplever det så eftersom det fortfarande är ljust (på högre breddgrader ska man kanske tala om den ljusa delen och mörka delen av natten). Längden på natten varierar över året och med breddgraden. Dessutom ser övergångarna mellan natt och dag olika ut beroende på var man befinner sig. På höga breddgrader är skymning och gryning långa (från ca 40 till 60 minuter i södra Sverige vid dagjämning respektive på sommaren). Vid ekvatorn är övergången tvärtom snabb – upplevelsen är som när någon drar ner en rullgardin.

Skärmdumparna längst ner på sidan beskriver solens flacka bana sommartid på fyra olika orter under drygt en vecka före midsommar. Bilderna visar dessutom tydligt hur kort natten är sommartid i de fyra städerna – kortast i Umeå (13% av dygnet) och längst i Prag (28% av dygnet).

Markeringen i vitt visar nattens cirkelsektor från soluppgång (streck i orange) och solnedgång (streck i rött). Övrig information: tiden för soluppgång och solnedgång samt azimut, dvs kompassriktning i förhållande till norr (norr = 0 eller 360 grader) för soluppgång och nedgång. Bågen visar solens skenbara bana relativt horisonten och pinnen i mittpunkten visar skugglängden vid den aktuella tiden (i exemplet ovan är slagskuggan 1,6 gånger längre än höjden på den gröna nålen)

Natten representerad i form av en cirkelsektor ger så klart begränsad information men den säger något om en väsentlig miljöaspekt som påverkar både kropp och sinne (nattens längd i förhållande till dagen, breddgrad, och dygnets och årets rytm). Framför allt om den kombineras med de blåmarkerade övergångarna i det horisontella tidsbandet längst ner i bilden som representerar skymning och gryning.

I Umeå – vid den här tiden i juni – utgör natten ungefär en tiondel av dygnet (bild upp till vänster). I Prag utgör däremot natten knappt en tredjedel vid samma tid (bild nere till höger). Ju längre söderut desto längre natt vid samma tidpunkt, dvs större cirkelsektorn

Hotell Gamla Fängelset är känsligt renoverad och härbärgerar numera hotellgäster som delar duschar och badrum

I ett tidigare blogginlägg hänvisade jag till fängelsecellens högre boendestandard jämfört med vad Boverket föreslår i sina ändrade byggregler (remissförslag 2023). Nu var det dags för mig att få sova i en cell men från ett annat århundrade – en ombyggd cell från 1800-talet i det kulturhistoriska Hotell Gamla Fängelset. Jag upplevde ingen visuell instängdhet tack vare den höga rumshöjden (med ett tunnelvalv) och ett dubbelt så högt cellfönster jämfört med originalfönstret. Vädringsfönstret är inåtgående och gallret sitter på utsidan för att det ska vara möjligt att vädra (vilket hittills även har varit självklart i vanliga bostadsrum).

På fasadritningen syns de lägre originalfönstren i fängelsecellerna

När fängelset byggdes – för att ersätta förvaring av personer i slottens källare – var den nya ideologin att fångar skulle ”vårdas” i isolering. Från att fängelset togs i bruk 1861 till 1920 var fångarna därför tvungna att bära en huva med hål för enbart ögonen för att undvika kontakt med andra fångar på väg till enskild vistelse i en tårtbitsformad rastgård. På 1900-talet (från 1945) ändrades ideologin till ”vård” i gemensamhet vilket innebar att fångarna fick umgås. Fängelset stängs 1981 efter 120 år i drift.