(fortsättning på föregående inlägg)
Vi har lämnat historiskt laddade Vadstena bakom oss. Vi hann se lämningarna efter den heliga Birgitta – en kvinnlig arkitekt som både projektutvecklade och designade Vadstena kloster. Hon lär ha övertalat dåvarande kungen att istället för att bygga en slottskyrka överlåta marken till ett framtida kloster. Den heliga Birgittas vision var en klosterkyrka som var slät, ödmjuk och stark (byggd av kalksten utan glasmålningar), och utformad för pilgrimsvandrare, lekmän, munkar och nunnor (de senare på egen läktare med direktingång från klosterbyggnaden intill). Det var ett både arkitektoniskt och stadsutvecklande projekt eftersom pilgrimskyrkan och den nya klosterorden bidrog väsentligt till en ekonomiskt blomstrande 1400-talsstad (nunneklostret lades ner 1595 efter reformationen).

Dagens kloster, färdigställd 1973. Här bor sju birgittasystrar som inte längre tar in fler systrar. Klostret läggs alltså ner när ingen längre lever
Vi följde Birgittas fotspår längs Birgittaleden med sikte på slutmålet som är Linköping – om två dagar.
Ca 3 1/2 timme efter starten i Varberg var jag framme i Motala, som ligger naturskönt vid Vätterns vatten och Göta kanal. Imorgon fortsätter jag Birgittaleden och hoppas att jag lämnar svärmarna med knott bakom mig.
Fortsättning följer …


